Ett slag mot ortodoxien.
Hvad Luther tänkte om bibelns
auktoritet.
En tysk prest vid namn Richter har nyligen
utgifvit en teologisk skrift, som i visst afseende
är af intresse äfven för icke-teologer.
Arbetet i hela dess omfattving kan visserli-
gen blott af teologer bedömas; ty författaren
håller sig icke på den fria kritikens stånd-
punkt, d. v. s. han stödjer sig icke på egna
argumenter, utan anför såsom bevis för sina
påståenden yttranden af äldre kyrkliga refor-
matorer. Man märker väl på hvarje sida i
boken, att denna är skrifven af en kyrkans tje-
nare, som är i utöfning af sitt embete och en-
dast då vågar gifva sin frisinthet luft, när han
kan ställa sig bakom en af statskyrkan erkänd
anktoritet.
Således kan man ej säga om denna skrift
att den såsom kriticerande afoandling har nå-
got synnerligt värde; men i dessamma före-
komma detaljer, hvilka för ortodoxien torde
vara hårda nötter att bita på. ;
Till dessa berömvärda detaljer hör i frömsta
rummet kapitlet om det s.k. Guds ord. Förf.
vill visserligen icke på grund af egen forskning
påstå, att Guds ord i sjelfva verket liknar
andra skrifter derutinnan, att det innehåller
sanning och villfarelse om hvarandra; men han
omtalar hvilka omdömen Luther fällt om en
och annan af bibelns böcker, omdömen som för
den tid, hvari Lutber lefde, verkligen äro gan-
ska dristiga och fria, ehuru de af våra dagars
mycket grundligare vetenskapliga kritik vida
öfverträffas.
En sammanställning af dessa i Luthers tal
och skrifter här och der förekommande omdö-
men öfver. uppenbarelsen och tron på bibelns
ofelbarhet är i sanning ännu i vår tid någon-
ting läsvärdt. Vi hemta derför ur ifrågava-
rande arbete af Richter några yttranden, för att
visa på hvilken lös grund vår kyrkas så kal-
lade reza evangeliska lära är byggd.
Angående uppenbarelsen yttrar sig Luther
på ett ställe sålunda: Profeterna voro gan-
ska heliga, andligt sinnade, flitiga män, som
med allvar tänkte i gudomliga och heliga ting.
Derför talade Gud med dem i deras samvete,
och detta antogo profeterna för en bestämd
uppenbarelse.
I våra dagar skulle man säga: Profeterna
voro inspirerade män, hvilka ansågo sin inner-
liga öfvertygelse för Jehovahs ingifvelse, lika-
som Greklands skalder och siare trodde sig
vara direkie upplysta af Apollo.
Om första Mose bok menar Luther att den
icke är skrifven af Moses; men det gör just
ingenting, säger han, då deri på det aldra bästa
och egentligaste sätt beskrifves huru verlden
skapades.
Afven detta sednare uttalande måste man nu:
för tiden bestrida, och man måste tillägga, att
Mose böcker icke en gång göra anspråk på
att vara skrifna af Moses, eftersom äfven Mose
död omtalas i dem.
Konungaböckerna håller Luther för trovär-
digare än krönikeböckerna, hvilket också är
ganska riktigt. Att tro allt hvad i dem före-
kommer, faller honom icke in.
Hvad angår Ruths bok, önskar han att
den aldrig blifvit skrifven; och han säger: till
denna bok är jag fiende.
I vår tid håller man Rauths bok visserligen
för en ganska medelmåttig Harem-roman utan
historiskt värde, men dömer dock på det hela
taget mildare, än Luther om densamma.
Jobs bok kallar Luther med all rätt för en
herrlig dikt. Vi vilja blott tillägga, att den
gamle Talmud tusen år före Luther, och Alexan-
der von Humboldt trehundra år efter honom
fällt alldeles samma omdöme om boken.
Predikareboken anser Luther ej vara skrifven
af Salomo. Lika litet låter han detta gälla om
Shöga visan. Om profeternas skrifter yttrar
han icke mindre riktigt, att de ej äro affattade
af profeterna sjelfva utan af deras lärjungar,
hvilka ofta utan ordning och följdriktighet upp-
tecknat hvad som blifvit dem muntligen med-
deladt. Juditbs bok kallar Luther en legend,
diktad såsom Homeri berättelser. Af Macca-
beernas böcker vill han blott upptaga den 1:sta
bland de heliga skrifternas antal.
Icke mindre frisinnade äro Luthers omdömen
om vissa böcker i nya testamentet. Han under-
skattar Mathei och Marci evangelier. Afepist-
larna anser han brefven till de Hebråer, Jakobs
och Judas bref för oäkta. :Johannis uppen-
barelses erkänner han icke alls såsom helig
skrift. Enligt nyare forskningar, är detta sista
omdöme så till vida orätt, som man kommit
underfond med, att uppenbarelseboken med myc-
ket större sannolikhet är ett verk af aposteln
Johannes, än det evangelium, som tillskrifves