Ett slag mot ortodoxien. Hvad Luther tänkte om bibelns auktoritet. En tysk prest vid namn Richter har nyligen utgifvit en teologisk skrift, som i visst afseende är af intresse äfven för icke-teologer. Arbetet i hela dess omfattving kan visserligen blott af teologer bedömas; ty författaren håller sig icke på den fria kritikens ståndpunkt, d. v. s. han stödjer sig icke på egna argumenter, utan anför såsom bevis för sina påståenden yttranden af äldre kyrkliga reformatorer. Man märker väl på hvarje sida i boken, att denna är skrifven af en kyrkans tjenare, som är i utöfning af sitt embete och endast då vågar gifva sin frisinthet luft, när han kan ställa sig bakom en af statskyrkan erkänd anktoritet. Således kan man ej säga om denna skrift att den såsom kriticerande afoandling har något synnerligt värde; men i dessamma förekomma detaljer, hvilka för ortodoxien torde vara hårda nötter att bita på. ; Till dessa berömvärda detaljer hör i frömsta rummet kapitlet om det s.k. Guds ord. Förf. vill visserligen icke på grund af egen forskning påstå, att Guds ord i sjelfva verket liknar andra skrifter derutinnan, att det innehåller sanning och villfarelse om hvarandra; men han omtalar hvilka omdömen Luther fällt om en och annan af bibelns böcker, omdömen som för den tid, hvari Lutber lefde, verkligen äro ganska dristiga och fria, ehuru de af våra dagars mycket grundligare vetenskapliga kritik vida öfverträffas. En sammanställning af dessa i Luthers tal och skrifter här och der förekommande omdömen öfver. uppenbarelsen och tron på bibelns ofelbarhet är i sanning ännu i vår tid någonting läsvärdt. Vi hemta derför ur ifrågavarande arbete af Richter några yttranden, för att visa på hvilken lös grund vår kyrkas så kallade reza evangeliska lära är byggd. Angående uppenbarelsen yttrar sig Luther på ett ställe sålunda: Profeterna voro ganska heliga, andligt sinnade, flitiga män, som med allvar tänkte i gudomliga och heliga ting. Derför talade Gud med dem i deras samvete, och detta antogo profeterna för en bestämd uppenbarelse. I våra dagar skulle man säga: Profeterna voro inspirerade män, hvilka ansågo sin innerliga öfvertygelse för Jehovahs ingifvelse, likasom Greklands skalder och siare trodde sig vara direkie upplysta af Apollo. Om första Mose bok menar Luther att den icke är skrifven af Moses; men det gör just ingenting, säger han, då deri på det aldra bästa och egentligaste sätt beskrifves huru verlden skapades. Afven detta sednare uttalande måste man nu: för tiden bestrida, och man måste tillägga, att Mose böcker icke en gång göra anspråk på att vara skrifna af Moses, eftersom äfven Mose död omtalas i dem. Konungaböckerna håller Luther för trovärdigare än krönikeböckerna, hvilket också är ganska riktigt. Att tro allt hvad i dem förekommer, faller honom icke in. Hvad angår Ruths bok, önskar han att den aldrig blifvit skrifven; och han säger: till denna bok är jag fiende. I vår tid håller man Rauths bok visserligen för en ganska medelmåttig Harem-roman utan historiskt värde, men dömer dock på det hela taget mildare, än Luther om densamma. Jobs bok kallar Luther med all rätt för en herrlig dikt. Vi vilja blott tillägga, att den gamle Talmud tusen år före Luther, och Alexander von Humboldt trehundra år efter honom fällt alldeles samma omdöme om boken. Predikareboken anser Luther ej vara skrifven af Salomo. Lika litet låter han detta gälla om Shöga visan. Om profeternas skrifter yttrar han icke mindre riktigt, att de ej äro affattade af profeterna sjelfva utan af deras lärjungar, hvilka ofta utan ordning och följdriktighet upptecknat hvad som blifvit dem muntligen meddeladt. Juditbs bok kallar Luther en legend, diktad såsom Homeri berättelser. Af Maccabeernas böcker vill han blott upptaga den 1:sta bland de heliga skrifternas antal. Icke mindre frisinnade äro Luthers omdömen om vissa böcker i nya testamentet. Han underskattar Mathei och Marci evangelier. Afepistlarna anser han brefven till de Hebråer, Jakobs och Judas bref för oäkta. :Johannis uppenbarelses erkänner han icke alls såsom helig skrift. Enligt nyare forskningar, är detta sista omdöme så till vida orätt, som man kommit underfond med, att uppenbarelseboken med mycket större sannolikhet är ett verk af aposteln Johannes, än det evangelium, som tillskrifves