orsaken —: Nu skall du säga mig det,
Petra! ropade hon och fattade hennes hän-
der. — Nej, inte för allt i verlden! — Jo,
men jag vet redan, hvad det är! svarade
hon. Petra såg på henne och började stor-
skrika, men Signe ropade: Min far vet det
äfven! — Petra skrek inte mer, hon tjöt,
slet sig lös och rusade mot dörren; men
der hann Signe upp henne. Då vände sig
Petra om, fast besluten att med våld tränga
sig genom dörren, ty hon ville ut till hvad
pris som helst, hon skrattade under det
hon brottades, men tårar glänste i hennes
ögon... Slutligen vek Signe åt sidan. —
Petra störtade ut, men Signe följde efter
och båda inträdde samtidigt i den sedna-
res kammare.
Der tog Signe Petra om halsen, och Pe-
tra lindade sina armar omkring Signes
midja. — Gud, vet ni alltsammans? hvi-
skade hon. Och Signe svarade hviskande:
Ja, vi voro deruppe med rättaren, han hade
sett dig — och vi hittade stegen. — Nytt
skrik och ny flykt, men denna gång icke
längre än till närmaste soffhörn, der hon
gömde sig. Signe följde efter, kastade sig
öfver henne och berättade i örat på henne
om hela upptäcktsfärden med dess brän-
nande följder — och det, som för en stund
sedan kostade Signe så mänga tårar och
så mycken ångest, föreföll henne nu så
lustigt, att hon berättade allt på ett myc-