orsaken —: Nu skall du säga mig det, Petra! ropade hon och fattade hennes händer. — Nej, inte för allt i verlden! — Jo, men jag vet redan, hvad det är! svarade hon. Petra såg på henne och började storskrika, men Signe ropade: Min far vet det äfven! — Petra skrek inte mer, hon tjöt, slet sig lös och rusade mot dörren; men der hann Signe upp henne. Då vände sig Petra om, fast besluten att med våld tränga sig genom dörren, ty hon ville ut till hvad pris som helst, hon skrattade under det hon brottades, men tårar glänste i hennes ögon... Slutligen vek Signe åt sidan. — Petra störtade ut, men Signe följde efter och båda inträdde samtidigt i den sednares kammare. Der tog Signe Petra om halsen, och Petra lindade sina armar omkring Signes midja. — Gud, vet ni alltsammans? hviskade hon. Och Signe svarade hviskande: Ja, vi voro deruppe med rättaren, han hade sett dig — och vi hittade stegen. — Nytt skrik och ny flykt, men denna gång icke längre än till närmaste soffhörn, der hon gömde sig. Signe följde efter, kastade sig öfver henne och berättade i örat på henne om hela upptäcktsfärden med dess brännande följder — och det, som för en stund sedan kostade Signe så mänga tårar och så mycken ångest, föreföll henne nu så lustigt, att hon berättade allt på ett myc