j sert, på hvilken endast kompositioner af den store mästsren komma att utföras. Populära konserten i går, den 19:da i ordj ningen, bjöd på en egendomlig nyhet: en Syrfoni at en svensk tonsättsriuna, fröken Elfrida Andree, som är elev af musikaliska akademiens konservatorium och rumera Gomkyrko-organist i Göteborg. Kompositionen innehöll båds nytt och godt, var något svärmi-k och mystisk här och der, men andades i allmächet friskhet; den goda rytmen och omvexlande instrumentcringen förijena erkännande. Er annan nyhet var Reineckes Introduktion till Körig Manfred (3.e akten), en särdeles älsklg månikersfantasie, romantick och med sina många och vackra nyanser cn mycket anslående komposit:on, som väckte en storm af applåder och måste gifvas två gånger. För öfrigt utfördes de båda kända uvertyreroa till Fauvst af Spobr och till Zampa af Herold. Huset var nöra fulit och bifallsyttringarce rikliga för hvarje nummer, ej miast för sym!onion. Lr O. Hylens musiksoiree egde rum ilördagsi musikaliska akademiens sal. Programmet upptog en viol qvartett, innehållande allegro, andante, scherzo och final, en piano-trio, isnehållande allegro moderato, ardante och final. Allegro molto, samt roman:er, allt kbomporeradt af soirbgilvaren. Uiom dissa komposiioner har han sktifvit flera större ensemble-pjeser. Hans tonskapelser förråda en Jiflig fantasi, som hvarken påminner om kopia eller imitation: men han har, som alla ynpg:e tonsättare, den svagheten att här och der söka ryheter, hvilket icke bör klandras, då dessa träffas inom smakens område. Priset för aftonea tog piaro-trion; den utmärker sig för klara, kantabla tankar och god form samt tyckes i allmäuhet ligga bättre för iastrumenterna än qvartetten. Den utfördes af hrr Lisdberg (violin), Andersn (violoncell) och IlyJen (pisno), men hade troligen vunnit på om kompositören öfverlemnat pianostämman iandra händer, emedan han icke har nog välde öfver instromentet för att göra sina tankar så lefvaude som de sprungit upp ur hans fantasi. Qvartetten, utförd af hrr Lindberg, Gelierich, Möller och Andersån, är mera komplicerad, stämföringen icke alltid såvgbar, men rytm och form goda. Romanserna äro af midre värde, do tyckas sluta sig troget till orden, men ligga ej väl för rösten. IIr Hafgren utförde så väl dessa såvger, som judens stora aria i jista akten ur op. Judinnan, och vänn isyonerbet för sistnämnda sång bifall och framropning. Hr Hägg spelade några mindre, men täcka ksraktersstycken för piano, af L. Norman, och vann också lifligt bifall. — Åhörarne bestodo för det mesta af den unge hoppgifvande tonsättarens beskyddare, hvilka, likasom en och annan afkonservatoriets lärare, hade ditloekat ett ganska stort auditorium. Musikaliska akademien. Under sammankomstan i fredags valdes till inländska ledamöter fyra herrar: violoncell-virtuosen A. Gehrman, bergmästaren C. E. Sjögren, juris prof:rn i Luud C. J. Schlyter, samt premisraktören Willman, tre frontimimer: fröknarne Signe Hebbe, Kristina Nilsson och fru Helene Petre, föåd Berg, två utländska ledamöter: professor F. Wartel i Paris (fröken Nilssons lärare) samt violoncellisten Ir. Griutzmacher i Leipzig, Det är gikdjande att förnimma, det akademien numera inväljer konstnärer jemte musikaliskt skickliga amatörer, då deremot tillförena de sistnämnde rästan uteslutande intogos till ledamöter. Err Gehrman och Willman samt fruntimren och de utländska ledamöterna äro kända musikaliska namn, och de båda amatörerna hrr Sjögren och Schlyter hafva längesedan giort sig förtjenta af denna utmärkelse: hr Sjögren har komponerat den, under 50 års tid siurgna, af älla omtyckta, sången Stjernorna blipka, jemte många andra vackra sånger; han var dessutom en blaad dem som, under Heffaers ledning, bildade den första studentsången i Upsala; hån är alltså en veteran i toukonstens verld. Hr Schlyter, en god teoretiker och ästetiskt bildad man, har för fer decenrier tillbaka trakterat orgeln mästerligt, är derjemte en god pianist, således äfven en förtjert veteran inom toukoniten. En märklig gåfva hade akademien erhållit af musikdirektören B. W. Hallberg i Landskrona, nemligen cn mråldrig kyrkohandbok på tyska, med sånger, tryckt år 1525 i Stra:sburg, samt år 1848 utgifven af Martinstiftelsea med samma slags typer som i den ursprungliga upplagan. Dramatisk nyhet. I fredag: gafs å Malmö teater, bviken fortfarande isnebafves af Elforsska sällskapet, en ny bistorisk 3 akts komedi af Emil Hildebrand: Grefvea af Haga eller Ett parti wbhbist5. Stycket rör sig om Gustaf IV Adolfs tillämnade förlofning med rsska storfursiinnan Alexandra och bans häraf föranledda besök vid Katarina II:3 hof. : —— Vräkning af skänska frälsebönder .