I lördags öfveriemnades till riksdagen kungl. maj:ts nådiga proposition om beviljandet af en brudgåfva til prinsessan Lovisa vid hennes förestående giftermål med kronprinsen af Danmark. Framställningen härom är helt kort och lyder så: Sedan vid underhandlingarne för uppgörande af äktenskapskontrakt emellan h. k. h. prinsessan Lovisa Josefina Eugenia och h.k. h. kronprinsen af Danmark Kristian Fredrik Wilhelm Carl fråga uppstått om den brudgåfva, som borde af de förenade rikena, enligt vid sådana tillfällenöfligt bruk, lemnas till h. k. h. prinsessan, och i anledning häraf k. m:t bemyndigat sitt ombud vid underhandlingarne, att i sådant afseende uti äktenekapskontraktet, under förbehåll af riksdagens och storthingets bifall, uppföra 70,000 rdr silfverspecie att från de förenade rikena utgå;-så ock jemte det k. m:t, med hufvudsakligt iakttagande vid denna summas fördelning emellan de båda rikena af de ifråga om dylika gemensamma utgifter hittills följda proportioner, att ,,:delar deraf räknats på Sverige och 517:delar på Norge, alltså till norska storthinget aflåter nådig proposition, att af nämnda summa åtaga sig ett belopp af 20.500 rdr specie, vill k: m:t härmed föreslå riksdagen att deraf för Sveriges del bevilja återstoden 49.500 rår specie eller 196,000 rdr; varande uti den nådiga propositionen angående stalsverkets tillstånd och behof tillgångar för bestridande af ensådan utgift under år 1869 redan beriäkmade. Med propositionen följde ett utdrag af protokoll, hållet i svenska statsrådet, och ett annat, hållet i det norska. I svenska konseljen har utrikesministern upplyst att danska sändebudet härstädes erinrat om att, när prinsessan Sophia Magdalena blef gift med Gustaf Il, erhöll hon från Danmark en brudgåfva af 100,000 specier. Utrikesministern anser en lika stor summa ej böra nu äskas, utan föreslår 70,000 specier eller 280,000 rdr, hvaraf, som ofvan synes, 196,000 rdr skulle komma på Sveriges del. Norska statsrådet säger att det till konungen utgående anslaget (från Norge) icke är af den storlek, att det kan lemna tillfälle till besparingar för sådane ändamål som det nu ifrågavarande, hvarför statsrådet tillstyrker att hemgiftsanslaget äskas af storthinget. Man kan naturligtvis icke tvifla på hr utrikesministerns ord, att det är öflig sed att prinsessor, då de förmälas, erhålla en så stor brudgåfva, men det skulle visserligen vara intressant — och kanhända nödigt och nyttigt för regeringen sjelf —om hr utrikesministern ville, då propositionen i dag blir remitterad till statsutskottet eller när detta utlåtande framdeles blir föremål för kamrarnes behandling, uppgifva några exempel på att Sveriges ständer, under tider då regeringsformen varit konstitutionell, beviljat anslag till brudgåfva åt svenska prinsessor, som blifvit gifta med fremmande furstar, eller på att den skattebeviljande representationen i andra stater gjort dylika föräringar åt en prinsessa, som blifvit gift med en svensk furste. Det kan icke gerna förväntas att mängden af riksdagsmän — åtminstone i andra kammaren — skall hafva reda på huruvida drottningarne Fredrika Wilhelmina, Hedvig Chsrlotta, Josefina och Lovisa hafva medfört brudgåfva från sina hemländer; men om så varit och utrikesministern omtalade det, skulle det blifva vida lättare än eljest att votera de 196,000 riksdalerna för många riksdagsmän, hvilka nu känna med sig, att man i deras hemorter verkligen har mycket ondt om skillingarne till bröd och om riksdalrarne till den snart inträffande skatteuppbörden, så att man der tycker, att det skall vara stort nödtvång eller en riktig hederssak för att riksdagsmännen skola bevilja den äskade summan: Äfven om utrikesministern finner för godt att meddela flera upplysningar än derom att Sophia Magdalena ifrån det på den tiden helt annorlunda styrda Danmark medfört en brudgåfva, skulle det allt väcka undran hos många både iland och stad, om landtmannapartiet lemnade obegagnadt det första tillfile, som erbjudes att visa sig vara benäget för ver mhet, och hafva nog kurage att hand en andan, fastän det: gen kungliga familjens aldra enskil-: