UrdlUudACh3S I USvLLIGIHINA INCUUTCIAUG UILVLIVE underrättelse om åtskilliga omflyttningar och utnämningar inom svensk-norska regentens representation i utlandet. Man hyser allmänneligen ett ganska lifligt intresse för denna representation, för dessa herrar diplomater. Ar det derför att de framför andra njuta förmånen att ega tillträde till monarkernas person? Är det derför att de oftast bära. namn, omstrålade af glansen från ryktbara förfäder? Ar det derför att mängden af menniskor, som sjelf aldrig få skåda fremmande jord och fremmande folk, omedvetet känna sig förknippade med dessa genom de lyckliga landsmän, som få sola sig i de stora hofvens glans, promenera på stranden af Neapels golf eller söka skugga under Konstantinopels cypresser? Sannolikt samverka alla dessa orsaker att kasta ett romantiskt skimmer öfver diplomatien och göra den kär för fantasien. Men ur det praktiska förståndets syppunkt sedd, hvad är diplomatien, åtminstone för små makter? En monarkernas ceremonibetjening hos hvarandra och en deras gemensamma föreningslänk, ofta nog i strid mot folkens intressen: Förgäfves frågar man gång på gång en utrikesminister, när. han begär 3—-400,000: rår om året till aflöning af diplomatiska agenter: hvad gagn få vi för våra penningar? Han svarar icke på den frågan. Han insveper sig i dimmiga fraser om öflig sed — som är osed. Kan någon annan upplysa: hvad nytta har Sverige i mannaminne haft af sina diplomatiska agenter, med undantag af ett och annat undantagsfall, der likväl en duglig konsul kunnat uträtta alldeles detsamma som ministern? Det stillestånd och den fred mellan Danmark och Preussen, i hvars bemedlande Sverige deltog vid 1850-talet, lände endast till att bereda Danmark skadan af ett nytt krig 1864, hvilket slutade, enligt naturens ordning, med Holsteins och Schleswigs befrielse, fåfängt uppehållen 12 år förut. Novembertraktaten af 1855, som bröt den dittills bestående familje-traktaten mellan Bernadotteska och Romanow-holsteinska dynastierna, var framkallad af ett par tidningsredaktörers verksamhet, föreslagen och afhandlad af baron Knut Bonde, endast paragraferad och underskrifven af diplomater. Då Sverige och Norge deltagit i de stora täflingarne på fredens vädjobana, icke hafva diplomaterna varit anförarne. Franska handelstraktaten — hvem bedref den? Icke hr ministern i Paris, utan en härifrån utsänd embetsman i utrikesdepartementet. Hvem höll på att förderfra Sverige genom att inleda oss, i förbund med Danmark, uti ett krig mot hela Tyskland? Diplomaten grefve Henning. Hamilton: Den gemensamma neutralitetsförklaringen af Sverige och Danmark före orientaliska krigets utbrott, hvilken gjorde Sverige och Norge i vestmakternas ögon misstänkta för ryss-vänlighet och föranledde den förödmjukande formen af november-skydås-traktaten, hvem gjorde den: konung Oscar med sina diplomater. Månne Sverige och Norge skola vinna större fördelar deraf att regeringen, ovanligt nog, om icke för första gånger, utnämnt en ofrälse svensk kabinettssekreterare Lindstrand till ministerresident i Madrid. Åtminstone äro vi öfvertygade att hr Lindstrand skall söka att, såvida diplomatiska sedvänjor och utrikesministerns vilja ej hindra det, ådagalägga att de 18,00C rir, som utgöra hans årliga appointement, ej blifva förspilda. Et