AUVV den allsmäktige, som nu styrde hennes färd genom regn och mörker! Åttonde kapitlet. En mild höst skänker understundom och på vissa skyddade och fruktbara ställen mellan fjellen i Bergens stift vackra, sommarlika dagar ända inemot början af vintern. En stund midt på dagen släpper man då? ut kreaturen på bete, äfven om de redan äro insatta på vinterfodring; boskapen är då vanligen välfödd och liflig och framställer på gården en hrokig och rörlig taflla, när den om eftermiddagen tages in. En sådan tafia såg man en dag, då kor, får och getter, råmande, bräkande och dansande vid bjollerklang, föstes in till en stor gård i samma ögonblick, som Petra skalle köra gården förbi. Vädret var vackert, den långa, hvitmålade träbyggnaden lyste med aila sina många höga rutor i solskenet, och öfver huset stod fjellet, alldeles inpackadt i furu, björk, ask, hägg och rönn. Framför hufvudbygningen, på sidan åt vägen, låg en trädgård, öfverfylld af äppel-, körsbärsoch morell-träd, och på ömse sidor om gångarna och längs med staketet voro planterade häckar at åtskilliga bärbuskar; men utöfver det hela höjde sig