AUVV
den allsmäktige, som nu styrde hennes
färd genom regn och mörker!
Åttonde kapitlet.
En mild höst skänker understundom och
på vissa skyddade och fruktbara ställen
mellan fjellen i Bergens stift vackra, som-
marlika dagar ända inemot början af vin-
tern. En stund midt på dagen släpper
man då? ut kreaturen på bete, äfven om
de redan äro insatta på vinterfodring; bo-
skapen är då vanligen välfödd och liflig
och framställer på gården en hrokig och
rörlig taflla, när den om eftermiddagen ta-
ges in.
En sådan tafia såg man en dag, då kor,
får och getter, råmande, bräkande och dan-
sande vid bjollerklang, föstes in till en stor
gård i samma ögonblick, som Petra skalle
köra gården förbi. Vädret var vackert,
den långa, hvitmålade träbyggnaden lyste
med aila sina många höga rutor i solske-
net, och öfver huset stod fjellet, alldeles
inpackadt i furu, björk, ask, hägg och rönn.
Framför hufvudbygningen, på sidan åt vä-
gen, låg en trädgård, öfverfylld af äppel-,
körsbärs- och morell-träd, och på ömse si-
dor om gångarna och längs med staketet
voro planterade häckar at åtskilliga bär-
buskar; men utöfver det hela höjde sig