Hvad vildar tänka om dödsstraffet. Tysken Schaible, professor i England, har nyligen utgifvit en broschyr, hvari han skarpt kritiserar de religiöra grunder, som blifvit anförda af biskoparne i engelska öfverhuset för dödsstraffets bibehållande. Han talar bland annat om invånarne på Otaheili, som för icke längesedan voro menniskoätare, och visar, att dessa bättre uppfattat kristendomens anda, än de kyrkans män i det civiliserade Europa, som vid sina försök att försvara dödsstraffet stödja sig på Bibeln. Se här ett utdrag ur Schaibles skrift: De (invånarne på Otaheiti) gingo i början af detta århundrade öfver till kristekdomen och gjorde sådana framsteg i afseende å sitt samhälles utveckling, att de snart skaffade sig en konstitution. Det var i februari år 1824 — på den tid, då man i England ännu afrättade menniskor för tillgrepp af några shillings — Otaheitis parlament sammankallades, för att rådslå angående landets lagar. Samlingslokalen var deras kyrka, och den första fråga, som förekom till behandling var, huruvida mord skulle bestraffas med döden, eller med landsförvisning. En talare framdrog England såsom exempel, anförande, att man der bestraffade mord med afrättning. Derpå svarade en annan, attiEogland åtskilliga mindre förbrytelser voro belagda med detta stränga straff, hvilket ingen kristlig lagstiftning kunde gilla. Pfter någon diskussion uppstod en ansedd höfding och slägtinge till kungliga familjen, vid namn Tati, samt talade klart och väl mot dödsstraffet. Efter. honom begärdes ordet af Pati, höfding och domare i Cimeo, en af församlingens mest intressanta medlemmar. Han hade for