leende i hans långa skägg och säger, att
han blifvit en barbar, och han svarar, att
hon blifvit så vacker, och han ger henne
en ring och han lofvar henne skarlakan
och sammet, gyllne skor och gyllne bilte,
och han tar afsked med gladt sinne för att
så till kungen och tala om deras bröllop.
Hans fästmö cer efter honom med blickar
så ljusa, så ljusa att allt synes upplyst —
men då hon vänder sig om utan honom,
har allt åter blifvit så tomt.
Derpå faller den målade väggen hastigt
ned igen och skymmer bort alltsammans.
Är det slut nu, just som det skulle börja?
ton vände sitt blossande ansigte till den
åldriga fran: — Slut? — Nej, nej, barn,
dot der var bara första akten. Det är
fem sådana; ja, det är det, upprepade hon
suckande, det är fem sådana. — Om det-
samma? frågade Petra. — Hvad menar ni
med det? — Om samma personer komma
in igen, och det hela derefter går framåt!
— Ni har visst aldrig sett någon teater-
pjes förr, ni? — Nej. — Åhnej, det är inte
,å många ställen de ha teater; det är för
dyrt. — Men, hvad är detta för något?
frågade Petra ifrigt och oroligt, som hade
hon ej tid att vänta på svar; — hvilka
äro dessa menniskor? — Det är ju direk-
tör Nasos teatersällskap; det är ena ut-
märkt trupp, och Naso en skicklig direk-
tör, — Är det han, som har uppdiktat allt-