leende i hans långa skägg och säger, att han blifvit en barbar, och han svarar, att hon blifvit så vacker, och han ger henne en ring och han lofvar henne skarlakan och sammet, gyllne skor och gyllne bilte, och han tar afsked med gladt sinne för att så till kungen och tala om deras bröllop. Hans fästmö cer efter honom med blickar så ljusa, så ljusa att allt synes upplyst — men då hon vänder sig om utan honom, har allt åter blifvit så tomt. Derpå faller den målade väggen hastigt ned igen och skymmer bort alltsammans. Är det slut nu, just som det skulle börja? ton vände sitt blossande ansigte till den åldriga fran: — Slut? — Nej, nej, barn, dot der var bara första akten. Det är fem sådana; ja, det är det, upprepade hon suckande, det är fem sådana. — Om detsamma? frågade Petra. — Hvad menar ni med det? — Om samma personer komma in igen, och det hela derefter går framåt! — Ni har visst aldrig sett någon teaterpjes förr, ni? — Nej. — Åhnej, det är inte ,å många ställen de ha teater; det är för dyrt. — Men, hvad är detta för något? frågade Petra ifrigt och oroligt, som hade hon ej tid att vänta på svar; — hvilka äro dessa menniskor? — Det är ju direktör Nasos teatersällskap; det är ena utmärkt trupp, och Naso en skicklig direktör, — Är det han, som har uppdiktat allt