ligaste. Hvad hon främst behöfde, var ma
och sömn, och hon fick båda behofve
fyllda. Först emot middagstiden den föl
jande dagen vaknade hon, med stärkt
krafter och lättadt sinne, vid främmand
ljud och främmande språk-klang, och d
hon drog upp gardinen, såg hon en främ
mande natur, främmande menniskor och e
främmande stad. Hon hade sjelf blifvi
förändrad, tyckte hon, då hon såg sig
spegeln —- detta ansigte var ej det gamla
Hon kunde ej utreda hvari skilnaden egent
ligen bestod, ty hon visste ej, att vid hen
nes ålder får ansigtet genom sorg och själs
skakningar en förskönad prägel; men di
hon såg ansigtet i spegeln, väcktes ovil
korligen de förflutna nätternas minnen, och
vid erinringen härom genombäfvades hor
af en rysning. Hon skyndade sig derfö
att så fort som möjligt blifva färdig och
komma midt in i allt det nya, som väntade
henne. Hos sin värdinna träffades flera frun:
timmer, hvilka till en början läto hennt
undergå en långvarig mönstring, hvareftei
de lofvade att vara henne till tjenst; förs
och främst önskade de att följa med ock
visa henne stadens märkvärdigheter. Hor
behöfde köpa åtskilligt och ville uträtte
det på samma gång, hvarför hon sprang
upp på sitt rum efter anteckningsboken
men hon blygdes att till de fina damerna
medtaga den klumpiga boken, öppnade