ligaste. Hvad hon främst behöfde, var ma och sömn, och hon fick båda behofve fyllda. Först emot middagstiden den föl jande dagen vaknade hon, med stärkt krafter och lättadt sinne, vid främmand ljud och främmande språk-klang, och d hon drog upp gardinen, såg hon en främ mande natur, främmande menniskor och e främmande stad. Hon hade sjelf blifvi förändrad, tyckte hon, då hon såg sig spegeln —detta ansigte var ej det gamla Hon kunde ej utreda hvari skilnaden egent ligen bestod, ty hon visste ej, att vid hen nes ålder får ansigtet genom sorg och själs skakningar en förskönad prägel; men di hon såg ansigtet i spegeln, väcktes ovil korligen de förflutna nätternas minnen, och vid erinringen härom genombäfvades hor af en rysning. Hon skyndade sig derfö att så fort som möjligt blifva färdig och komma midt in i allt det nya, som väntade henne. Hos sin värdinna träffades flera frun: timmer, hvilka till en början läto hennt undergå en långvarig mönstring, hvareftei de lofvade att vara henne till tjenst; förs och främst önskade de att följa med ock visa henne stadens märkvärdigheter. Hor behöfde köpa åtskilligt och ville uträtte det på samma gång, hvarför hon sprang upp på sitt rum efter anteckningsboken men hon blygdes att till de fina damerna medtaga den klumpiga boken, öppnade