Om meteorstenar.
Det faktum att stenar allt emellanåt nedfalla från
rymden är kändt redan gedan den grå forntiden.
I den berättelse om inträffade under, med hvilken
Livius börjar några kapitel af sin historia, om-
nämnas äfven flera gånger stenregn. De kunna
endast förklaras såsom fall af meteorstenar.
Plutarch berättar utförligt om en sådan hän-
delse, som inträffat år 465 f. K., och äfven
Plinius kände till flera dylika fall. Den be-
römda svarta stenen Kasaba vid Mekka, en af
muhamedanernas största helgedomar, torde jem-
väl vara en meteorsten. Den saga, enligt hvil-
ken erkeengeln Gabriel förde ned stenen från
himmelen då Abraham uppbyggde Kaaba, låter
äfven lätt förklara sig under detta antagande.
Från medeltiden förskrifver sig den massa på
191 skålpund, som för närvarande finnes i Wiens
samlipgar och som förr, jemte andra foromin-
nen, förvarades i Prag och var allmänt känd
under benämningen den förhexade borggrefven.
Men först sedan 18:de århundradet öka sig fyn-
den af meteorstenar, ty först då började man
att skänka dem större uppmärksamhet.
Det för närvarande, så godt som obestridda
antagandet, att meteorstenarna icke leda sitt
ursprung från jorden och sålunda gifva oss till-
fälle att jemnoföra kroppar från den för oss
otillgängliga fjerran verlåsrymden med vår jord,
måste förvisso sporra till en noggrannare un-
dersökning af desamma. Dylika undersöknin-
gar äro dock ganska svåra för de enskilda be-
ståndsdelaraas ringa storleks skuld, och först i
nyare tider har kunskapen om meteorstenarna
utvecklat sig, grundad på de samlingar af dy-
lika, hvilka fnonas hufvudsakligen i Tyskland
och framför allt i Wien, men äfven i Berlin
och Göttingen.
Meteorstenarna äro af olika slag. Antingen
bestå de af stenmassor, hvilka, liksom jordens
sterar, äro sammansatte af ett antal olika mi-
neralier, eller bestå de helt och hållet eller till
större delen af gediget jern.
Meteorjornet bildar en temligen ren jern-
massa, till det yttre af skroflig och porös be-
skaffenhet, icke olik en mycket grof svamp.
I de deremellan befintliga fördjupningarna före-
Kommer mest ett gulgrönt, gevomskinligt mine-
ral, olivin, stundom i så sköna kristaller, att