j dast ungdomen, som på ett så lifvande sätt
roar sig under helgen. Afven de äldre hafva
sina julkalaser, som äro mycket freqventerade,
der tandlösa nuckor öfva siarekonst och afgöra
: verldens, d. v. s. socknens vigtigaste angelä-
. genheter, under det deras opolitiska män sys-
selsätta sig med mindre vidt sväfvande id6er.
Under julen visar den skånske bonden stor
gästfrihet mot såväl hög som låg. Ingen af
åe vanlottade, som nödgas bedja vid åörrtrösk-
larne, går ohulpon. derifrån, och om någon
granne eller annan bekant gör visit i ett eller
annat ärende under jalen, får han icke lemna
huset utan att bafva förtört något af hvad som
i så rikt mått den tiden förefinnes. Att icke
förtära hvad som bjudes skulle anses som en
förolämpnig mot värdinnan och kallas att bära
ut julfröjden.
Med Knutsdagen är julen slut, och då vid-
taga ånyo de vanliga göromålen. Väl händer
det att kalaserna för de äldre ännu någon tid
fortsättas, ifall de icke hunnit gå omkring hela
laget, men hvad ungdom och tjenstefolk angår,
så bostås dem nu icke Jängre så kostliga rät-
ter, utan få do hålla tillgodo med att åter bita
i det grofva limpbrödet och dricka svagdricka
ur antika träkärl i stället för fradgande stark-
öl ur moderna tennstop. .
(Göteborgs Hand.- och Sjöf.-Tidn.)