j dast ungdomen, som på ett så lifvande sätt roar sig under helgen. Afven de äldre hafva sina julkalaser, som äro mycket freqventerade, der tandlösa nuckor öfva siarekonst och afgöra : verldens, d. v. s. socknens vigtigaste angelä. genheter, under det deras opolitiska män sysselsätta sig med mindre vidt sväfvande id6er. Under julen visar den skånske bonden stor gästfrihet mot såväl hög som låg. Ingen af åe vanlottade, som nödgas bedja vid åörrtrösklarne, går ohulpon. derifrån, och om någon granne eller annan bekant gör visit i ett eller annat ärende under jalen, får han icke lemna huset utan att bafva förtört något af hvad som i så rikt mått den tiden förefinnes. Att icke förtära hvad som bjudes skulle anses som en förolämpnig mot värdinnan och kallas att bära ut julfröjden. Med Knutsdagen är julen slut, och då vidtaga ånyo de vanliga göromålen. Väl händer det att kalaserna för de äldre ännu någon tid fortsättas, ifall de icke hunnit gå omkring hela laget, men hvad ungdom och tjenstefolk angår, så bostås dem nu icke Jängre så kostliga rätter, utan få do hålla tillgodo med att åter bita i det grofva limpbrödet och dricka svagdricka ur antika träkärl i stället för fradgande starköl ur moderna tennstop. . (Göteborgs Hand.och Sjöf.-Tidn.)