Posxttidningens officiella afdelning innehöll i
lördags underrättelse a!t majoren i armåen, rytt-
mästaren vid ligardet till häst friherre Joachim
Tawast Beck-Friis blifvit utnämnd till adjutant
hos ko: ungen, och att denna utnämning skett i
fredags.
Som en och annan af våra läsare torde erinra
sig, har i denna tidring redan för flera veckor
sedan omtalats ett ofvannämnda utmärkelse blif-
vit tilldelad friherre Beck-Friii.
Vår notis måste således synas ha varit för-
hastad, eburu den nu blifvit stadfästad.
Förhållandet härmed är att utnämningen re-
dan den 11 december var så afgjord, så vidt på
konungen berodde, ett vi skulle kunna visa svart
på hvitt å densamma. Men innan follmakten,
eller hvad en fullmakt motsvarande handlirg
kallas i dylikt fall blef utfärdad mötte, efter hvad
som i militära kretsar berättas, utnämningen mot-
sånd från ett håll, som till och med korungen
måste fästa ett visst afseende vid. Deita mot-
stånd har förmodligen blifvit öfvervuvnet — eller
föraktadt — eftersom utnämningen nu skett och
blifvit offentliggjord, sedan man förmodligen före-
ställt sig att oppträdena den 28, 29 och 30 no-
vember fallit i glömska.
Allmänheten torde taga för gifvet att den fri-
herre Beck-Friis vederfarna, under nuvarande
stämning och förhållanden icke afundsvärda och
troligen ej af hr Beck-Friis eftersträfvade nt-
märkelsen skall utgöra belöning för hans med-
verkan vid det tillfälle, då hufvudstadens be-
folkning af hr öfverståthållaren för några poj-
kars ofog försattes i ett undantagstillstånd, nära
nog utom lagen eller — hvilket dermed kom-
mer nästan på ett ut — på visst sätt under
krigsartiklarve. . Men då lifgardets till häst fram-
fart blifvit hårdt klandrad, fordrar santing och
oväld att man omtatar en äfvenledes inom miii-
tära kretsar gärgse version om anledningen till
br Beck-Friis utnämning. Den säges vara —
(om verkligen så är kunna vi dock ej med någon
visshet uppgifva) — att hr Beck-Friiz visat sig
mycket litet böjd för att med sin trupp nedgöra
de hopar som voro samlade på Carl XIII:s torg;
att det var han som fordrade att upprorslagen
dessförinnan skulle uppläsas; att han till och med
begärde öfverstå:hållarens bestämda order om
att truppen skulle svärma, (d. v. s. användas
i den spriddaste ordning, hvarigenom det blef
möjligt att förfölja enskilda personar ända in i
portgångar); och att öfverståthållaren för allt
detta antydt en obelåtenhet, för hvilken hr Beck-
Friis na skulle soulageras. Detta hindrar na-
turligtvis icke att utnämningen tili adjutant ho3
konungen äfven kan afse att tjena till coulagement
för de grymma obehag hr Beck-Friis rönte vid
utförandet af sitt plågsamma uppdrag, och hvilka
åsyna vittnen försäkrat oss att han burit med
ett nästan öfvermenskligt tålamod, ehuru de stun-
dom voro af sådan beskaffenhet, att de verkligen
starkt frestade till att taga hämnd.
Ju mera som under hand transpirerat angå-
ende alla förhandlingarne i afseende på den rykt-
bara läktaren, desto starkare blir man förvissad
om att alla de deraf följande obebagligheterna
och den provisoriska rättslösheten härledde sig
från öfverståthållaren hr Bfldt, som derigenom
svårt förökat sitt redan förut icke ringa fel-re-
gister.
Om tr Bildts ställning välförtjent blifvit myc-
ket oangenäm genom allt hans förhållande i
derna sak, så har hans höge väns och gynpnares
blifvit det icke mindre, sedan denna förmåtts
att lyssna till ovisa råd, både om läktarens bi-
behållande och hr Beck-Friis utnämning.