hade väl ock knappast satt sin fot derpå, sedan hon återkom. Nu vek hon emellertid in på gatan, hon ville gå hela gatan fram, hon ville gå den i sällskap med sin fullvuxna dotter. Under eftermiddagen af en sådan dag som denna, då ungdomen konfirmerats, är en sådan liten stad på vandring, antingen från hus till hus med lyckönskningar, eller på gatan för att se andra eller för att visa sig sjelf. Det hälsas och göres uppehåll vid hvart steg, handtryckningar vexlas och glada hudskap bytas. TFattigmans barn vandra i den rikes aflagda kläder och uppvisas nu för att tacka; stadens sjömän i utländsk ståt och med mössan på tre qvart, och stadens sprättar, handelsbokhållarne, gå, hälsande på alla, i större eller mindre skaror; men elementarskolans halfvuxna elever, hvar och en med sin bäste vän i verlden under armen, drifva omkring efter dem och göra kritiska studier. — Alla måste dock i dag sjelfmant ställa sig i skuggan för stadens lejon, den unge grosshandlaren, stadens rikaste man, Yngve Bold, hvilken nyss hemkommit från Spanien, fix och färdig att från och med morgondagen öfvertaga sin moders storartade fiskhandel. Med en ljus hatt öfver sitt ljusa hår lyser han på gatorna, så att de unga konfirmanderna nästan bli glömda, alla hälsa honom välkommen hem, han talar med alla och har ett