hade väl ock knappast satt sin fot derpå,
sedan hon återkom. Nu vek hon emeller-
tid in på gatan, hon ville gå hela gatan
fram, hon ville gå den i sällskap med sin
fullvuxna dotter.
Under eftermiddagen af en sådan dag som
denna, då ungdomen konfirmerats, är en
sådan liten stad på vandring, antingen från
hus till hus med lyckönskningar, eller på
gatan för att se andra eller för att visa sig
sjelf. Det hälsas och göres uppehåll vid
hvart steg, handtryckningar vexlas och glada
hudskap bytas. TFattigmans barn vandra i
den rikes aflagda kläder och uppvisas nu
för att tacka; stadens sjömän i utländsk
ståt och med mössan på tre qvart, och
stadens sprättar, handelsbokhållarne, gå,
hälsande på alla, i större eller mindre ska-
ror; men elementarskolans halfvuxna elever,
hvar och en med sin bäste vän i verlden
under armen, drifva omkring efter dem och
göra kritiska studier. — Alla måste dock
i dag sjelfmant ställa sig i skuggan för
stadens lejon, den unge grosshandlaren, sta-
dens rikaste man, Yngve Bold, hvilken nyss
hemkommit från Spanien, fix och färdig att
från och med morgondagen öfvertaga sin
moders storartade fiskhandel. Med en ljus
hatt öfver sitt ljusa hår lyser han på ga-
torna, så att de unga konfirmanderna nä-
stan bli glömda, alla hälsa honom välkom-
men hem, han talar med alla och har ett