middagen.
Att hr Hedin erhöll ett så stort antal
röster, fastän de som afgåfvo dem voro per-
sonligen helt och hållet ointresserade och
otvungna, vittnar dels om att hans obero-
ende tänkesätt och talanger voro mer kända
än man trott, dels att de demokrätiska åsig-
terna äro vidt utbredda bland hufvudstadens
befolkning. Om hr Hedins kandidatur för
tillfället led ett nederlag, så var det dock
ett hedrande nederlag, och ett sådant som
bådar seger vid nästa val.
Då en embetsman blef i hans ställe ut-
sedd, må man lyckönska sig till att det var
en så skicklig och så pass sjelfständig som
hr Lindhagen.
Under valstriden ha från den konservativa
sidan skarpa hugg riktats ej blott mot den
fruktade hr Hedin — dessa hugg ha stundom
varit skamliga, t. ex. Stockholms-Postens
dikt, att hr Hedin skulle varit med om att
upprätta Sverges Tidning —, utan äfven mot
friherre Liljencraatz derför att denne på
det förberedande valmötet uttalade sig i
strid mot hr Hazelii åsigt att man borde
varå belåten, fastän hr Lindhagen icke hade
inställt sig för valmännen. Det har blifvit
sagdt af de konservatives organer att hr
Liljencrantz skulle gjort sig skyldig till nå-
gon ogrannlagenhet mot hr Lindhagen.
Hvad sade då hr Liljenerantz?
Att enligt hans åsigt det icke vore nog
att hr Hazelius gaf sin proprie borgen för
hr Lindhagens liberala åsigter, helst dessa
icke kunde ha blifvit bekanta genom hans
handläggning inom stadsfullmäktiges korpo-
ration af blott ekonomiska frågor, vid hvilka
endast större eller mindre benägenhet för
sparsamhet kunde ådagaläggas. Och huru-
vida hr Lindhagen i det afseendet hört till
ena eller andra sidan, ville hr Liljencrantz,
såsom hr Lindhagens kollega, lemna åt an-
dra att bedöma.
Sådan var tankegången. Låg häri något
Sanfall mot en frånvarande, någon ogran-
lagenhet?
Om vid valmötet någon gjorde sig skyldig
till ogranlagenhet, så var det just ene direk-
tören för en af de tidningar, hvilka kastat
beskyllningen om dylikt fel mot hr Liljen-
crantz: vi mena general Hazelius. Det var
han som utkastade orden; det finns inga
konservativa nu för tiden — mer än hr von
Francken. Till ursäkt för ett sådant utfall
kan icke ens anföras stridens hetta, ty det
var ingen strid på färde mellan hr Hazelii
kandidat och hr von Francken: Denne hade
offentligt undanbedt sig att komma i fråga vid
valet. Han var en alldeles privat person,
han hade icke yttrat sig vid valmötet, in-
gen menniska egde således rätt att vid det
tillfället opåkalladt utlåta sig om hans tän-
kesätt och karakterisera dem såsom de der
förtjena ogillande. Och det är dessutom
mycket fråga om hr Hazelius ens hade rätt
i sitt omdöme: hr von Francken är kan-
hända icke en smula mera konservativ än
hr Hazelius sjelf, ehuru denne försökte an-
nektera titeln liberal åt sig och sitt parti.
En annan ogrannlagenbet af hr Hazelius
var att stiga upp för att tysta och tillrätta-
visa kammarherren Boy, som hade börjat ett
längre föredrag om hvarjehanda allmänna frå-
gor. Detta anstodicke hr Hazelius, hvilken
sjelf nyss förut hade gått utom dagordnin-
gen genom att polemisera ommilitärfrågan med
är Mankell, sedan denne redan hade afstått
från kandidaturen.
Tralhasntsan . Waastanån Halen inn ata, ARA