I en sådan liten stad är allting tyst; allt somgör buller är hänvisadt till broarna, der böndernas båtar ha bitit fast och fartygen iasta. och lossa. Längs) broarne i vår lilla stad ligger den enda gatan; de hvitoch rödmålade, enoch tvåvåningshusen följa denna på andra sidan, dock ej vägg om vägg, utan med vackra strädgårdar emellan; det är således en lång, bred gata, men vid pålandig vind luktar den af det som är på broarna. Här. är tyst, — icke af fruktan för polisen, ty här finns van. ligen ingen, — utan af fruktan för prat, emedan alla menniskor äro bekanta. Går man framåt gatan, måste man helsa in i hvart fönster, der det också gerna sitter ett gammalt fruntimmer som helsar igen. Vidare måste man helsa på dem man möter, ty alla dessa tysta och stilla menniskor gå och tänka på hvad gom är passande i allmänhet och för dem isynnerhet. Den som öfverskrider det mål, som är satt för hans stånd eller ställning, förlorar sitt goda rykte, ty man känner icke blott honom, utan hans far och farfar, och man letar upp hvar det förr i slägten har visat sig anlag för det opassande, Till denna tysta stad kom för många år sedan välaktade mannen Per Olsen; han kom från landet, der han hade födt sig på att gå omkring med kramvaror och spela fiol, I staden öppnade Han en bod för sina