I en sådan liten stad är allting tyst; allt
som- gör buller är hänvisadt till broarna,
der böndernas båtar ha bitit fast och far-
tygen iasta. och lossa. Längs) broarne i
vår lilla stad ligger den enda gatan; de
hvit- och rödmålade, en- och tvåvånings-
husen följa denna på andra sidan, dock ej
vägg om vägg, utan med vackra strädgår-
dar emellan; det är således en lång, bred
gata, men vid pålandig vind luktar den af
det som är på broarna. Här. är tyst, —
icke af fruktan för polisen, ty här finns van.
ligen ingen, — utan af fruktan för prat,
emedan alla menniskor äro bekanta. Går
man framåt gatan, måste man helsa in i
hvart fönster, der det också gerna sitter
ett gammalt fruntimmer som helsar igen.
Vidare måste man helsa på dem man mö-
ter, ty alla dessa tysta och stilla menniskor
gå och tänka på hvad gom är passande i
allmänhet och för dem isynnerhet. Den
som öfverskrider det mål, som är satt för
hans stånd eller ställning, förlorar sitt goda
rykte, ty man känner icke blott honom,
utan hans far och farfar, och man letar
upp hvar det förr i slägten har visat sig
anlag för det opassande,
Till denna tysta stad kom för många år
sedan välaktade mannen Per Olsen; han
kom från landet, der han hade födt sig på
att gå omkring med kramvaror och spela
fiol, I staden öppnade Han en bod för sina