det praktiska reformsträfvandet, det förutsatte, enligt ialarens mening, ingalunda en så ensidig teoretisk eller s. k. doktrinär uppfattning, att man derföre :beböfver tro sig kunna eller, om det vore möjligt, ens böra i ett slag hortsopa samhillsinrättningar, som vuxit sekler igenom och derigenom vunnit sin styrka? j Och slutligen, om man ur en uppställd politisk princip utdroge ända till de yttersta konseqvenserna, så dels yore det ett lämpligt förfarande, för att genom de sednare pröfva den förras riktighet, dels vore det ej derföre nödvändigt att undanskjuta den erfarenhet, all historia gifver vid handen, att de nya id6ernas förverkligande tryggast sker steg för steg, och att för dem först och främst bör genom : flitigt arbete -törberedas den. tänkesättens andliga jordmån, i hvilken de kunna slå rötter, som stå starka mot hvarje reaktion och trotsa tidens skiften. Om man ginge att tillämpa dessa allmänna satser på några särskilda frågor, som för närvarande stå högt upp på de allmänna intressenas föredragningslista, så mötte först det oafvisliga yrkandet om reform af nuvarande bestämmelser för den kommuwnala rösträtten. Talaren vore visserligen djupt öfvertygad, att personlighetsprincipen vore den innersta drifkraften i hela det moderna odlingsarbestet, och att den, rätt fattad — d. v. g.i betydel-;! sen af lika rätt för hvarje aktiv statsborgare — en gång skall göra sig gällande på nu ifrågavårande område. Men talarens kärlek till denna id6 vore icke så platonisk, att han, för nöjet blott att få proklamera den eller på papperet ådagalägga dess teoretiska giltighet, ville säga nej till en verklig och väsentlig förbittring genom en graderad skala, om en sådan reform erbjödes. Möjligen kunna undantagsfall gifvas, då det är politiskt försvarligt, ja riktigt att ej antäga en half eller fjerdedels reform, då nemligen, när man med visshet kunde förutse, att den lilla och föga eller intet betydande eftergift, som stode till buds, blott skulle undanskjuta den genomgripande reform, som vore af nöden och som eljest med en smula tålamod stode att vinna. Men sådana fall vore säkerligen sällsynta, och i detta vore det goda, som genom en medelvägsreform kan uppnås, alltför vigtigt, ja oumbirligt, för att talaren kunde: anse tillåtligt att försmå detsamma under dång och fåfäng. väntan på det bästa. För den talrika medborgareklass skull, som för närvarande är beröfvad hvarje annat än ett blott nominelt inflytande å vården om de kommunala angeligenbeterna, och hvilkens rätt och intresse derigenom stode i: fara att förbises: och missvårdas; — för den medborgerliga andans, för den medborgerliga endrägtens skull ansåge sig talaren oberättigad att afvisa en reform, som innebnre en verklig förbättring, om-den än icke-principielt vore fullt tillfredsställande. . Talaren hade niimnt: medborgerlig anda och endrägt. Detta ledde blicken till ett annat samhällslifvets område, der man ännu envisas att upprätthålla klass-skilnad och splittra folkets enhetskänsla och deraf beroende kraft — nemligen det religiösa. Detta, att staten vill befalla öfverindividens tro och göra hang medborgerliga rättigheter beroende af hans religiösa bekännelse, det vore — för att nämna saken med dess rätta namn — ingenting annat än en hednisk princip midt uppei ett århundrade, som kallar sig det nittonde kristna. Det ir det gamla Greklands, det forna Roms statsprincip: det är en statsmaktens inkräktning utom dess berättigade område. Emedan man oriktigt vant sig att betrakta despotism: såsom möjlig blott under enviäldig konungamakt, glömmande; att I den kan finnas under alla statsformer, så förbisåge man, att den egde rum i Sverige: ty hir utöfvas denna religiösa statsdespotism af en konstitutionel regent och en folkvald riksdag enligt af dem gemensamt stiftad grundlag och allmän lag, men det förändrar visst icke sjelfva saken. Detgifves andra områden, der statsmakten tillförene utöfvat en liknamde despotism, men som den nu frigifvit — till exempel näringarnes. Svårligen ville: någon numera neka, att det var våld från statsmaktens sida att föreskrvifva, hvar det, hvar ett.annat yrke finge drifvas, till hvem jag skulle sälja, af hvem köpa, och till hvad pris. Måtte man snart erkänna, att det gifves andra och ännu heligare individuella rättigheter, mot hvilka våld ej blott kan öfvas, utan ock verkligen öfvas i vårt fria land. Från den tid, då statsmaktens allestädesnärvarande ingrepp 1 individens och kommunens fria verksamhet utbildådes, i samband med den uppåtI sträfvande konungamaktens centraliseringsarbete, qvarstår i vårt land ett för nutida förhållanden ej blott onödigt vidlyftigt, utan ock skadligt embetsyannavilde; denna anmirkving dyabbadeinstiwior nen, mer än personerna, och uteslöte i erkännandet af den fond af intelligens och duglighet, som finnes samlad inom vår embetsmannaverld. Den allför vidtyftiga byråkratiska organisationen vore skadlig, dels derigenom att den uppslukar en alltför stor del af statens inkomster, dels derigenom att den medelst öfverdrifvet reglementerande och formalitetsomsyep inverkar förlamande på Sen Pi vata företagsamheten, dets derigenom att den från samhillets produktiva verksamhet bortrycker en alltför stor del intelligens och :arbetskraft, som allminnyttigare kunde finna användning på annat håll. Tafaren trodde, att det vore en af den nya representationens allra främsta uppgifter, att inI skrinka statsförmynderskapet, minska antalet af dess kostsamma verktyg och utveckla sjelfstyrelsen. I nära samband bärmed stode hela organisationen af vårt offentliga undervisningsväsende. Iföljd dels af folkskolans ännu stora och alpnänna brieter, dels af den — trots ålla vackra fraser — blott alltför allmänt rådande ringaktningen af det indugstriella arbetet och affärslifvet, går en betänkligt visande ström af lärjungar till elementarläroverken. Dessa iiro i sjelfva verket embetsmannaskoIor, och statsmakten har, åtminstohe intill sista riksdagen, med en enligt talarens tanke alltför långt drifven. beredvillighet utvidgat elementår-läroverkssystemet. . Så uppväxer en ofantlig skara af aspivänter till alla möjliga statens embeten och tjengler;. I förening med målsmän, anhörige, vinner och vinners vinner bilda de en stark förskangning för den vidlyftiga och kostsamma statsförvaltnin YSPFPILI EESK Id ak te bat 1 TRUE Lt OMAR KIA