Stockholm den 10 December 1868.
Homngl. General-Postetyrelsen.
) Till och från nämnda expedition komma äfven
att befordras paketer, af hvilka dock intet får i
vigt uppgå till mer än 20 skålp.
Till den korresponderande
allmänheten.
Sedan längre tid tillbaka hafva tidt och ofta före-
kommit klagomäl deröfver, att till postbefordran
aflemnade orekommenderade bref icke kommit ve-
derbörande adressater tillhada.
De med anledning häraf vidtagna nndersöknin-
gar hafva visserligen icke sällan åda8alagt, att or-
saken till det anmärkta förhållandet varit dels ofull-
ständiga eller otydliga adresser, dels helt och hål-
let försummad eller också otillräcklig frankering,
som, med tillämpning af nu gällande stadganden,
haft till följd att brefven blifvit obefordrade, dels
ock slutligen bristande ordentlighet och pålitlighet
hos de personer, som å adressaternas vägnar mot-
tagit brefven.
Ien icke heller hafva, vare sig i en äldro eller
sednare tid, fall saknats, då till postbefordran af-
lemnade försändelser gått förlorade endast och
allenast tillföljd af försumlighet eller oärlighet å
postbetjeningens sida.
Då i allmänhet svårighet möter, att i dylikt fall
åstadkomma fullständig utredning och bevisning,
har, här som annorstädes, det verksammaste me
let till förekommande af sådane anordningar ansetts
vara ett noggrant aktgifvande på de fall, då bref
anmälts hafva antingen helt och hållet förkommit
eller hafva blifvit i skadadt skick eller sednare än
vederbort adressaterna tillstälda.
För sådant ändamål har ock, vid utgången af
nästlidet år, Generalpoststyrelsen förordnat om fö-
rande å alla postkontor och postexpeditioner af
särskilda s. k. reklamationslängder, 1 hvilka inta-
gas alla å postanstalterna gjorda anmiälanden om
oregelbundenheter i postbefordringen, med alla de
omständigheter, som till sakens utredning kunna
bidraga; på det att, med ledning af dessa rekla-
mationslängder, som månadtligen till Generalpost-
styrelsen insändas, må kunna vidtagas nödiga åt-
gärder samt från all befattning med brefbefordrin-
en skiljas postbetjent, om hvilken skälig anledning
örekommer antaga. att af honom icke kan päriäk-
nas den pålitlighet och ordentlighet, som för ända-
målet oundgängligen erfordras.
För ernäende af det med dessa reklamationsläng-
der afsedda mål är emedlertid nödvändigt, att an-
tingen å postanstalterna eller direkt hos General-
poststyrelsen anmälas de anledningar till klagomål,
som i omförmälda afseenden kunna förekomma,
samt att dessa anmälanden, hvilka böra vara med
klagandens namn undertecknade, åtföljas af full-
ständiga och noggranna uppgifter å brefvens adress,
tiden och sättet för deras aflemnande till postbe-
fordran, huruvida korrespondent, hvilken ett afsändt
bref icke tillhandakommit, vanligen sjelf eller ge-
nom eget bud afhemtar sina bref, eller om desam-
ma honom gemenligen genom brefbärare tillsändas,
samt, i sistnämnda fall, inom hvilken del afstaden
han är boende, af hvem brefven i hans hemvist van-
ligen emottagas, med hvad mera som till sakens
upplysande kan anses bidraga. För att underlätta
dylika reklamationers behöriga afgifvande, komma
också dertill lämpliga blanketter att å postanstal-
terna korrespondenter tillhandahållas, i den mån
nödigt antal af dessa blanketter hunnit tryckas och
till orterna affärdas.
Särskildt fästes uppmärksamheten derå, att Stock-
holms samtlige brefbärare äro utmärkta genom en
ä brefväskan anbragt nummer, hvilken bör uppgif-
vas, då anmilan göres om någon af viss brefbärare
begången förseelse. a
Af de förenämnda reklamationslängderna har blif-
vit bland annat ådagalagdt, att ett stort antal af de
förkomna brefven, ehuru orekommenderade, inne-
hållit penningar.
I flera länder, såsom Danmark, Frankrike m. m.,
är vid laga ansvar förbjudet, att i orekommende-
rade bref försända kontanta medel. Något dylikt
stadgande har Gencralpoststyrelsen icke ansett sig
böra söka utverka för korrespondensen inom Sverige,
helst öfvervakande af en dylik föreskrifts iaktta-
gande kunde gifva anledning till en sådan gransk-
ning af de till postbefordran inlemnade brefven,
som å postanstalterna icke får ega rum. Men då
den nämnda omständigheten att, enligt hvad väl
bekant är, mycket ofta penningar försändas i ore-
kommenderade bref, icke annat kan än för oredliga
såväl postbetjente som enskilda bud medföra en
stark frestelse till tillgrepp, nar Generalpoststyrel-
sen funnit sig böra till den korresponderande all-
minheten ställa en uppmaning. atticke genom pen-
ningeförsändning i orekommenderade bret gifva an-
ledning till brott emot eganderätten och minska
den säkerhet för do till postbefordran inlemnade
föreändelsers riktiga fortkomst, som skäligen borde
kunna påräknas.
Anledningen att vid penningeförsändning med :
posterna undvika rekommendation bör också vara
1 väsendtligaste mån undanröjd, icke allenast genom
den är 1866 vidtagna nedsättningen från 35 till 24
öre i afgiften för meddelande af sluten rekommen-
dation, utan ännu mer genom de i sednare tid in
förda postanvisningar, hvilka bereda tillfälle
att, mot en afgift, som för belopp intill 50 rdr ut-
gör endast 20 öre, verkställa försändning af pen-
ningar emellan alla de orter, å hvilka finnes post-
kontor eller postexpedition; dervid äfven vinnes
den förmån att, genom ett af postanstalten utfär-
dadt qvitto, kunna styrka beloppet af de öfversända
medlen. Dessutom erbjuda postanvisningsbref den
fördelen, att utan tidsutdrägt varda adressaterna
tillsända med brefbärare eller i lösväska, då endast
för lyftandet, sednare, af det å brefven tecknade
beloppet behöfver iakttagas den inställelse å post-
anstalten eller det öfversändande af qvitto derå,
som för alla rekommenderade brefs utbekonramande
erfordras.
Hvad här ofvan blifvit anfördt, jemte kännedom
deraf, att — ehvad upplysningar än kunna vinnas om
förkomna penningar, som funnits inneslutna i ore-
kommenderade bref — dessa medel icke af Post-
verket ersiittas, skall, vågar Generalpoststyrel-
son hoppas, hos den korresponderande allmänhe-
ten stadga öfvertygelsen derom, icke allenast att
hvar enskild korrespondents egen för-
del bjuder att, icke annat in under re-
kommendation eller med begagnande
af postanvisning, med posterna försiin-
da kontanta medel eller värdepapper,
utan iifven att hvarje afvikelse från
denna inom alla postförvaltningar giil-
lande regel i sin mån bidrager till att
minska den säkerhet för öfriga post-
försändelsers riktiga fortkomst. som
under andra förhållanden kunde på-
räknas. Stockholm den 27 november 1868.
- Hong. Generalpoststyrelsen.