Hvarjenanda nyneter.
Tal vid en f. d. resepostexpeditörs
bröllop.
Mina herrar och damer!
Det är ändå märkvärdigt, när man rätt cfter-
tänker, hvad vårt lif har för en stor likhet med
— en postkupå på ett snälltåg.
Vi afresa från utgångspunkten, utrustade med
våra anhörigas kärleksrika välönskningars fyllda
postpåsar, våra vänners deltagande transitför-
bindelser och våra egna anlags och förmögen-
heters mer och mindre vigtiga paketgods.
I stormande fart ila vi förbi barndomens och
ungdomens små poststationer, hvarest vi icke
engång göra anhalt för att emottaga och qvit-
tera några poster, men deremot sjelfva med
fulla händer utströ vårt hjertas rika skatter,
ja, ofta nog kasta dem besinningslöst ut genom
fönstret till månget otacksamt Åkarp, månget
ovärdigt Örtofta.
Emellanåt stanna vi väl ett ögonblick i ett
mera betydelsefullt Lund, ett mera uppblom-
strande Eslöf, och emottaga der mången värde-
försändelse, månget rekommenderadt föremål,
som med skönskrift inregistreras i vårt min-
nes ankomstjournal; men, ack, derjemte, huru
mången smärtsam besvaringssedel på egna dår-
skaper och villor, huru mången vakat-karta af
besvikna känslor, huru många brustna illusio-
ners värdelösa tompäsar!
Vanligtvis en gång på färden emottaga vi
dock en för vårt hjerta rätt dyrbar försän-
delse, ett penningebref för hela lifvet, från den
store, rike och gode korrespondenten i höjden.
Detta är hvad som nu inträffat för vår lyck-
lige vän G.
Den försändelse, som kommit honom till del,
är värdefull, är en kostbar perla. Den är icke
otillräckligen frankerad, icke oriktigt adresse-
rad, ty utanskriften är tydligen ställd till den
afundsvärde G. E. G., hennes ungdoms, hennes
hjertas, hennes trofasthets kiart läsliga adress-
ort.
Ombind den alltså du, bror G. — och jag
vet väl att du det gör — med din ömhets
starkaste omslagsgarn, försegla henne med din
kärleks rödaste postlack — bara munlack är
icke nog, — stämpla henne med trohetens out-
plånligaste datumstämpel!
Så skall, när Ni engång sjelfve nedläggas uti
grafvens mörka, låsta och förseglade postväska,
pass och karta befinnas i behörig ordning, edert
samvetes reseinspektör skall tala godt för eder
inför den högste generalpostdirektören, och Ni
skola vinna den sköna befordran i ett bättre
postverk, till hvilken eder förtjenstfulla öfnings-
resa i lifvets kuptexpedition gjort eder värdiga.
Jag anhåller härmed att få tömma post.....
G:s och hans älskliga bruds välgångsskål.
Jerker.
Grymhet till sjös. Från London med-
delas till en tysk tidning följande: Tre tyska ma-
skinarbetare öfvertalades i Havre af matroser, till-
hörande engelske ångaren Cella att gömma sig om-
bord före afresan för att sedan man vil kommit till
sjöss aftjena passagerareafgifien och kosten genom
arbete. Sedan fartyget kommit ut till sjöss, kröpo
de fram ur sina gömställen, och kapten Gleadell
mottog dem med en straffpredikan, hvars mildaste
uttryck var för—e tyskasv—n. Dömda till vatten
och bröd, tvingades de dessutom att alla tider på
dygnet limpa kol och bära vatten, och om de, ut-
mattade af arbetet, öfverviäldigade af sjösjuka, ge-
nomblötta af de dicket öfverspolande vågorna, ha-
de lyckats finna en för vider och vind skyddad
vrå, drefvos de med sparkar derifrån och till mera
utsatta ställen, Man kunde icke hafva så mycket
att säga om dessa lidanden, hvilka de sjelfva åsam-
kat sig, om Cellas kapten efter all denna tortyr
hade släppt de arma tyskarna i Newyork, om han
hade betraktat deras arbete såsom ersiittning för
resan och kost. Men nej! I åsyn af amerikanska
kusten, nira hamnen slogos de tre tyskarna i ked-
ja och nedkastades i understa skeppsrummet, der
de fingo tillbringa sju dagar i mörkret, i sällskap
med råttor, som gnagde på deras skodon, och med
kost af vatten och bröd. Först sedan fartyget åter
var ute på öppna hafvet öppnades fiingelset, löstes
bojorna. Efter nitton dagars resa ankom fartyget
till Themsen; de utsvultna slogos genast åter i bojor
och fördes till nedersta skeppsrummet, der de fin-
go tillbringa tre dygn I Viktoria-dockan löstes
deras fingsel och de sändes till lyktrummet, som
var så litet, att man hvarken kunde stå eller ligga.
Efter två dagars inspärrning der såg sig kaptenen,
i följd af deras nöddrop, tvungen att åter förpassa
dem till djupet, hvarifrån de dock lössläpptes af
den menniskoviinlige Stewarden, som äfven hjelpte
dem i land. Då de båda starkaste väl voro i det
fria började de ropa på polis, under det att den
tredje, hvars krafter voro allt för mycket medtagna;
icke fort nog kunde följa dem, utan eftersattes
från fartyget, dit man med våld ville återslipa ho-
nom. Hans nöddrop bevekte emellertid de i doc-
kan sysselsatte arbetarne, och äfven han öfverlem-
nades i polisens beskydd. Saken blef genom en-
skild persons försorg anmild hos preussiska be-
skickningen. Emellertid had e wirtembergske kon-
suln hänvisat de tre milnnen till tyska riättsskydds-
föreningen, och denne vidtog genast de kraftigaste
mått och steg. Nordtyska Förbundets gesandt har
förklarat, att konsulatet ofördröjligen skulle nn-
derriittas om saken, och en skrifvelse i frågan har
ock från konsulatet expedierats, men dervid har
det stannat. Deremot har rättsskyddsföreningen
ifrigt fullföljt saken i dess minsta detaljer, och det
har också lyckats henne att af magistraten i Strat-
for! få en hiäktniugsorder utfirdad mot kapten B.
Gleadell.
Kärlek och hederskiäinsla. Ett dub-
belt sjelfmord har i Boussac (Creuse) nyligen för-
öfvats medelst kolos. Ir Poumerol, uppbördsman,
och hans hustru funnos döda i fina sängar. Ett
bref, som af mannen lagts på bordet, underrättade
att han gjort slut på sitt lif af fruktan för att va-
ra misstänkt för stöld af tre påsar silfvermynt, hvil-
ka sindts från myntet i Strassburg till Boussac,
men gått förlorade. Han bedyrade sin oskuld, på