r A a
BERÄTTELSE
OM EN ÄFVENTYRLIG VANDRING TILL
4 FOTS PÅ ÅLANDS HAF, PÅ ISEN,
I MAJ MÅNAD 1809,
of N. af Wetterstedt.
(Forts. fr. föreg. a:r.)
Vi befanno 033 nu, ovlist allt utsasnde, i en
hjolplö3 belägenhet, och för 0ss syntes ingen
räddning vara tänkbar. Vid danva of våra
älävdningar afgifna olycksbådando underrätteise,
uppstod bland bönderzo ett hotande mi33nöje
som snart yttrade sig alit mera högljult.
Uader ett högt kaot frånspäade de sina hästar
fråa stådorna, och väpnada sig alla med de
fråntagna fimmerstängerna och mel istakar,
hvarmed, noder häftiga förebråciser att vi varit
vållanda till deras urdergåsg, hvarigenom deras
eftarlermanads hustrur och barna blofve utsatts
för nöd och elände, de gisgo emot o33, under
hotsls2 att nediå o:3 f
denna fara. Motvära frå
n vår sida, i hävd Ivo
af anfall, var ej att tänka på; vi voro blott
fom, 032 åliodningiwne toll I dena bryd
gamma belägenhet sökte jag att lugna dem mo
föreställningar om dst brottsliga i deras föro-
hafvande. Jag gjorde alt hvad jag förmådda
att fösta deras uppmärkssmhet derpå, act vi
svenskar delade samma fara som de; att äfvon
vi, likasom do, i vir hbembygd hade för 0:33
för det vi bragt dam i
kära förbindelser; och ait, då va döden syntes.
hola 033 alla, borda di gemansawt mid 0:13,
heldre bereda sig på deuna vigtiga tilldragel:e,
37, seuom till ingontisg båtande misshälligaeter
halnsia sina samvete mod nya brott. — Dor-
efter lite jag några tröstsuds böaer; och den
iauerbgs Bodakt hvarmad jag ötve
oi i Gads band, verkade så fördelaktigt på
de förbittrado böadorad, att de slutligen under
moado mitt