Då våra läsare genomögna dessa rader,
närmar sig år 1868 med stora steg sitt.
slut; det går öfver på historiens, på det
förflutnas område. Inom det enskilda lif-
vets område skall det, såsom vanligt, qvar-
lemna glada och sorgliga minnen i brokig
blandning, men det har ock varit rikt på
skakande händelser, på öfverraskande sce-
ner, hvilka för längre eller kortare tid ta-
git det allmänna intresset i anspråk.
Inom naturens rike hafva stora omhvält-
ningar och rubbningar förefallit — orka-
ner, vulkaniska utbrott och förfärliga jord-
bäfningar. Vi hade en tropisk sommar, och
hittills har vintern varit ovanligt mild, ehuru
icke utan stormar af mer än vanlig styrka,
hvilka fört med sig stora förluster af lif
och egendom, både till sjös och lands. I
januari (den 22) rasade öfver Nordsjön en
förfärlig storm. Några dagar derefter —
den 27 --- öppnade Vesuvius, som någon
tid varit i verksamhet, en af sina sidor och
förenade det hänförande med det fasans-
fulla genom att utsända sina lavaströmmar
till täflan i snabbhet med en postdiligens,
hvilken kapplöpning slutade illa för den
sednare. I mars (11 och 12) drog en för-
färlig orkan förhärjande fram öfver Mauri-
tius, och mellan den 13 och 16 augusti
rullade en jordbäfning sina vågor under
Peru och Equador, på en sträcka af 200 mil
med en hastighet af 59 mil i timman,
och i sin väg grusande städer och byar
samt anställande svåra förödelser bland far-
tygen på kusterna. I november öppnade
Vesuvius å nyo sina eldgap, och Etna bör-
jade efter en lång hvila att ntslunga glö-
dande massor ur jordens innandöme.
Årets märkligaste politiska händelse har
varit den spanska revolutionen; som bör-
jade den 19 september. Den ömkliga dyna-
stien försvann snart från skådebanan, och
det nya året skall se Spanien inveckladt i
det svåra värfvet att skapa en regering för
ett land, som är alldeles utledset vid mo-
narkien, men af rojalisterna förmenas ännu
icke vara moget för republiken.
Den 10 juni mördades furst Mikael af
Servien nära sin hufvudstad, Belgrad. Vid
årets slut se vi Grekland och Turkiet på
god väg att vädja till vapnens makt för af-
görande af en mellan dem uppkommen
tvist. Tyskland har lyckligtvis blifvit starkt
nog för att kunna hålla ett vaksamt öga
på Turkiet och hindra den ryske björnen
från att spänna sin klo i dess strupe, ifall
han i framtiden skulle visa lust dertill; och
Frankrike, ehuru ledset på kejsardömet,
låter ännu af den listige Napoleon magne-
tisera sig till att taga liflig deli den öster-
läindska frågan, om hvilken vi på sednaste
tiden hört så mycket talas.
I april slöt engelsmännens lusttåg till
Abyssinien med segerrik, om än ej just så
ärorik, glans, och kejsar Teodor gjorde sjelf
slut på sina dagar i förtviflan öfver att se
sig öfvervunnen af europeisk krigskonst.
Magdala intogs, fångarne lössläpptes, Eng-
land hade fått upprättelse och belåtenheten
var allmän. Aldrig har väl ett krig varit
så angenämt för deltagarne, som detta var
för engelsmännen -— men det kostade hun-
dra millioner rdr.
Icke långt derefter genomdrefs parlaments-
reformen i England, hvarigenom 6—700,000
förut politiskt rättslösa medborgare ändtli-
gen bekommo rösträtt.
Under året hafva många framstående
män gått hädan.
Skådespelaren Charles Kean dog den 23
januari; fysikern D. Brewster den 10 och
franske fysikern Foucault den 13 februari;
lord Brougham den 7 maj vid 89 års ål-
der; grefve Walewski den 27 september;
Rossini den 13 november, 76 år gammal,
och Berryer, den ryktbare franske advoka-
ten, den 29 november, straxt efter ett ädelt
försvar för fransk frihet under Baudin-pro-
cesserna. Vår Aug. Blanches bortgång be-
höfva vi knappt erinra om.
Vi hafva endast uppräknat några af de ut-
lindska tilldragelser under året, hvilka hafva
Adragit sig allmännare intresse och uppmärk-
aomhat.: mvelkat vara att iilläiooa Vi skole en