återkommo vi dit, och beslöto att morgonen dagen derpå företaga återfärden. Om, vid detta tillfälle, någon funnits som kunnat förespå 038 de olyckstilldragelser som på återresan öfver hafvet förestodo oss, så hade denna färd, nödvändig, ehvad faror vi än egde att möta, i anseende till åliggandet att till regeringen aflomna skyndsam redogörelse om fruklösheten af beskickningens föremål, endast med största bäfvan blifvit företagen; och under det jag nedskrifver denna berättelse, kan jag icke qväfva den sorgliga känsla som uppstår hos mig, vid erinringen om de förskräckliga timmar jag tillbragte på hafvet, på en svag och bräcklig is, som ännu låg qvar så långt ögat kunde urskilja föremålen! Det var endast försynens underbara beskydd vi hade att tacka för vår räddning under en vandring, der i hvart ögonblick vi hotades med döden! I dagbräckningen den 4 maj undersökte vi, nere vid stranden, isens beskaffenhet, hvilken sades vara så svag, att inga poster på de sednaste 8 dagarne kunnat afsändas mellan Sverige och Fioland. Vi fanno, så långt vi kunde se, isbeläggningen utåt hafvet pipig och svartblå, samt öfverallt höljd med snövatten till ungefär ett qvarters höjd. Alla de personer, med hvilka vi talade, och framför allt baron von Paklen, afrådde oss att försöka öfverkomma på isen, och tillstyrkte os3 i stället att taga vägen norr om, öfver Torneå; men som afståndet emellan S:t Petersburg och Stockholm, norra vägen, är, som det sades, 310 svenska mil, och vinu hade endast 7 mil till gränsorten Grisslehamn, beslöt baron von Schwerin att använda allt bemödande att taga der kortare vägen utan att låta afskräcka sig af intalelser och oroande förespeglingar af faran. . Den 3 maj på aftonen hade vi redan, med biträde af ryska autoriteter, fått hästar och plädor uppbådade till dagen derpå. För att så