Att dessa tilldragelser och striden i Cadix
äro två skiljda saker framgår redan deraf, att man
för att förklara den sednares uppkomst måste gå
tillbaka ända till förra månaden. Missnöjet med
regeringen, som man tillvitar reaktionära striäf-
vanden, framträdde hir ännu starkare i dagen än
på andra orter; köpmannaklassen är satt i har-
nesk mot regeringen genom finansministern Figu-
erolas bekanta, förlamande kungörelse rörande
upphäfvandet af tullnedsättningarna; det vid revo-
lutionens början i flygande fart bildade borgar-
gardet -— milicia ciudadana — kan icke försona
sig med den kungörelse, som föreskrifver detsam-
mas ombildning; borgerskapet i sin helhet ir
missnöjdt med det sätt, på hvilket alla slags em-
beten blifvit besatta, ty personer hafva föredra-
gits, hvilkas tillgifvenhet för den nyförvärfvade
friheten icke är satt utom allt tvifvel. Förut va-
rande progressister hafva här öppet öfvergått till
det republikanska partiet, som hiir är öfverligset
i styrka. Bland dessa progressister befann sig if-
ven hbefilhafvaren för de frivilliges andra batal-
jon, Junco, samt många af hans offleerare, och
man kan nistan säga, att borgaregardet i Cadix
är en republikansk korporation. MNamtidigt med
denna demonstration inträffade, att vakterna vid
lasarettet, hvilka hittills utgjorts af frivilliga, in-
drogos och ersattes af soldater.
Den 2 dec. egde här ett stort republikanskt möte
rum, som leddes af den demokratiske talaren Gar-
rido, och samma dag utkom en den 1 dec. af den bor
gerlige ståthållaren Alcala Zamora författad kun-
görelse, i hvilken hän talade om det grundlösa
i farhågorna för kommande oordningar och ut-
tryckte den öfvertygelse, att hvarken regeringen,
eller hennes representanter i provinserna, eller
kommunalråden, eller borgaregarderna kunde blifva
otrogne de grundsatser, hvilka uppstiillldes i och
genom revolutionen. Trots ofvanniimnde påstå-
ende om ogrundade farhågor är det klart att sväll-
ningen icke ingaf ståthållaren sjelf något synner-
ligt förtroende. En utmaning var knappast nödig
för att framkalla en sammanstötning, och dock
Jät den militäre ståthållaren i provinsen, Joaquin
de Peralta, komma sig en sådan till last. Det
vill synas såsom om underrättelsen om resningen
i. Puerto de Santa Maria hade gjort honom yr i
hufvudet ; ty då, såsom helt naturligt var, grup-
per samlades på offentliga platser och diskuterade
nyheterna från grannstaden — ett skådespel, som
man af långt ringare anledningar får se på hvarje
spansk ort — utfärdade han den 5 december en
befallning, genom hvilken staden och provinsen
försattes i belägringstillstånd och invånarne utan
undantag uppmanades att inom tre timmar vid
artilleriparken aflemna alla i deras ego befintliga
vapen; efter förloppet af dessa timmar skulle en
husvisitation anställas, och de borgare, hvilka då
befunnos inneha vapen, skulle ställas för krigs-
rätt. Videre förklarades alla lagar rörande den
personliga friheten aflysta till dess, med ordnin-
gens återvändande, borgaregardet läte ombilda
sig; bildandet af grupper på flera än fem perso-
ner, liksom utgifning och försäljning af alla tid-
ningar, flygskrifter ellea dylika tryckta saker för-
bjöds. Den som vågade bryta hiäremot hotades
med krigslagens hela stränghet.
Denne Peralta har illa förstått sin tid. tt
folk, som nyss genom strid vunnit sin frihet och
ännu icke har en betryggad regering, ett folk, i
hvars ådror flyter andalusierns heta blod, bemöter
en klok man icke med sådana, af inga oordnin-
gar af allvarligare slag rittfärdigade, mått och
steg, som starkt påminna om den störtade rege-
ringens värsta dagar. Om det än förargade den
militäre ståthållaren att borgaregardet så godt
som in corpore bekände sig till republikanska
grundsatser, så borde han dock icke hafva för-
bisett, att regeringen sjelf i en offentlig hand-
ling, i inledningen till riksdagskallelsen, uttalat
sig för den monarkiska styrelseformen. I Spi-
nien hafva emellertid alla politiska öfvertygelser
lika spelrum. Rättvisa framför allt!
Snart visade sig de sorgliga följderna af denna
befallning. I stället för att utlemna sina vapen
beväpnade sig borgaregardet, och icke detta en-
samt, utan äfven mången, som icke hörde dit, men
som var mindre förskräckt in uppretad öfver att
belägringstillståndet proklamerats. Påbudet var
knappast ännu bekant i alla stadsdelar, förrän re-
dan gatorna och de öppna platserna voro besatte
af frivilliga. På San Juan de Dios-platsen, i när-
heten af rådhuset, inträffade den första blodiga
sammanstötningen. Jn militär-patrul! tågade un-
der musik förbi och utropade ståthållarens befall-
ning. Dess anförare, som märkte en skara fri-
villiga med fiendtlig hållning gaf befallning om
laddning; härpå ljöd från de frivilliges skara or-
det Gif eld!, och på ordet följde handling.
Detta var början till den heta striden. Under ro-
et Lefve republiken! fördref mnationalgardet,
vars styrka ökades allt mera, soldaterna.
För att få ett klart begrepp om striden måste
man för sig åskådliggöra Cadix lige. En land-
tunga utskjuter nästan såsom en arm med utsträckt
hand i hafvet. Inpå flata handen ligger sjelfva
staden och såsom en tumme sträcker sig från
denna, vesterut, det långa utsprång, på hvilket fi-
stet San Sebastian är bygdt. På samma sida
norrut intager fistet Santa Catalina ett liknande
men kortare, finger. Midtemot fästet San Sebha-
stian, österut, är en damm inledd i den bugt, vid
hvars södra sida bangården och vid hvars norra
sida Puerta del Mar — Hamntornet, kan man kalla
det — är beläget. De andra utsprången hafva
inga befästningsverk att tala om, annat än en efter
hela stranden löpande, bred vall, som på vestra
sidan ligger niistan i jemnhöjd med stadens gator,
men på den östra på många ställen höjer sig öf-
ver desamma. Så att säga nedanför handleden
ligga slutligen Puerta de Tierras — Landportens
— fästningsyerk, afstängande handen med breda
murar och mångdubbelt skyddade ingångar, och
straxt innanför Landporten, vid Santa Klena-plat-
sen, utsträcka sig stora kasernbyggnader.
Alla dessa verk, och dertill artilleri- och inge-
niör-kasernerna vid stadens nordvestra ända och det
midtemot i nordost liggande Aduana — tullhuset —
voro i truppernas våld. Deremot blefvo de upproriske
genast efter stridens början herrar öfver hela den
inre staden. . De uppslogo sitt hufvudqvarter i råd-
huset, hvars framsida vetter åt San Juan de Didos-
platsen, Hamntornet och den öfver detsamma si
a sig
hölanda hatacemnrnan Da I SE TA