Att dessa tilldragelser och striden i Cadix äro två skiljda saker framgår redan deraf, att man för att förklara den sednares uppkomst måste gå tillbaka ända till förra månaden. Missnöjet med regeringen, som man tillvitar reaktionära striäfvanden, framträdde hir ännu starkare i dagen än på andra orter; köpmannaklassen är satt i harnesk mot regeringen genom finansministern Figuerolas bekanta, förlamande kungörelse rörande upphäfvandet af tullnedsättningarna; det vid revolutionens början i flygande fart bildade borgargardet -— milicia ciudadana — kan icke försona sig med den kungörelse, som föreskrifver detsammas ombildning; borgerskapet i sin helhet ir missnöjdt med det sätt, på hvilket alla slags embeten blifvit besatta, ty personer hafva föredragits, hvilkas tillgifvenhet för den nyförvärfvade friheten icke är satt utom allt tvifvel. Förut varande progressister hafva här öppet öfvergått till det republikanska partiet, som hiir är öfverligset i styrka. Bland dessa progressister befann sig ifven hbefilhafvaren för de frivilliges andra bataljon, Junco, samt många af hans offleerare, och man kan nistan säga, att borgaregardet i Cadix är en republikansk korporation. MNamtidigt med denna demonstration inträffade, att vakterna vid lasarettet, hvilka hittills utgjorts af frivilliga, indrogos och ersattes af soldater. Den 2 dec. egde här ett stort republikanskt möte rum, som leddes af den demokratiske talaren Garrido, och samma dag utkom en den 1 dec. af den bor gerlige ståthållaren Alcala Zamora författad kungörelse, i hvilken hän talade om det grundlösa i farhågorna för kommande oordningar och uttryckte den öfvertygelse, att hvarken regeringen, eller hennes representanter i provinserna, eller kommunalråden, eller borgaregarderna kunde blifva otrogne de grundsatser, hvilka uppstiillldes i och genom revolutionen. Trots ofvanniimnde påstående om ogrundade farhågor är det klart att svällningen icke ingaf ståthållaren sjelf något synnerligt förtroende. En utmaning var knappast nödig för att framkalla en sammanstötning, och dock Jät den militäre ståthållaren i provinsen, Joaquin de Peralta, komma sig en sådan till last. Det vill synas såsom om underrättelsen om resningen i. Puerto de Santa Maria hade gjort honom yr i hufvudet ; ty då, såsom helt naturligt var, grupper samlades på offentliga platser och diskuterade nyheterna från grannstaden — ett skådespel, som man af långt ringare anledningar får se på hvarje spansk ort — utfärdade han den 5 december en befallning, genom hvilken staden och provinsen försattes i belägringstillstånd och invånarne utan undantag uppmanades att inom tre timmar vid artilleriparken aflemna alla i deras ego befintliga vapen; efter förloppet af dessa timmar skulle en husvisitation anställas, och de borgare, hvilka då befunnos inneha vapen, skulle ställas för krigsrätt. Videre förklarades alla lagar rörande den personliga friheten aflysta till dess, med ordningens återvändande, borgaregardet läte ombilda sig; bildandet af grupper på flera än fem personer, liksom utgifning och försäljning af alla tidningar, flygskrifter ellea dylika tryckta saker förbjöds. Den som vågade bryta hiäremot hotades med krigslagens hela stränghet. Denne Peralta har illa förstått sin tid. tt folk, som nyss genom strid vunnit sin frihet och ännu icke har en betryggad regering, ett folk, i hvars ådror flyter andalusierns heta blod, bemöter en klok man icke med sådana, af inga oordningar af allvarligare slag rittfärdigade, mått och steg, som starkt påminna om den störtade regeringens värsta dagar. Om det än förargade den militäre ståthållaren att borgaregardet så godt som in corpore bekände sig till republikanska grundsatser, så borde han dock icke hafva förbisett, att regeringen sjelf i en offentlig handling, i inledningen till riksdagskallelsen, uttalat sig för den monarkiska styrelseformen. I Spinien hafva emellertid alla politiska öfvertygelser lika spelrum. Rättvisa framför allt! Snart visade sig de sorgliga följderna af denna befallning. I stället för att utlemna sina vapen beväpnade sig borgaregardet, och icke detta ensamt, utan äfven mången, som icke hörde dit, men som var mindre förskräckt in uppretad öfver att belägringstillståndet proklamerats. Påbudet var knappast ännu bekant i alla stadsdelar, förrän redan gatorna och de öppna platserna voro besatte af frivilliga. På San Juan de Dios-platsen, i närheten af rådhuset, inträffade den första blodiga sammanstötningen. Jn militär-patrul! tågade under musik förbi och utropade ståthållarens befallning. Dess anförare, som märkte en skara frivilliga med fiendtlig hållning gaf befallning om laddning; härpå ljöd från de frivilliges skara ordet Gif eld!, och på ordet följde handling. Detta var början till den heta striden. Under roet Lefve republiken! fördref mnationalgardet, vars styrka ökades allt mera, soldaterna. För att få ett klart begrepp om striden måste man för sig åskådliggöra Cadix lige. En landtunga utskjuter nästan såsom en arm med utsträckt hand i hafvet. Inpå flata handen ligger sjelfva staden och såsom en tumme sträcker sig från denna, vesterut, det långa utsprång, på hvilket fistet San Sebastian är bygdt. På samma sida norrut intager fistet Santa Catalina ett liknande men kortare, finger. Midtemot fästet San Sebhastian, österut, är en damm inledd i den bugt, vid hvars södra sida bangården och vid hvars norra sida Puerta del Mar — Hamntornet, kan man kalla det — är beläget. De andra utsprången hafva inga befästningsverk att tala om, annat än en efter hela stranden löpande, bred vall, som på vestra sidan ligger niistan i jemnhöjd med stadens gator, men på den östra på många ställen höjer sig öfver desamma. Så att säga nedanför handleden ligga slutligen Puerta de Tierras — Landportens — fästningsyerk, afstängande handen med breda murar och mångdubbelt skyddade ingångar, och straxt innanför Landporten, vid Santa Klena-platsen, utsträcka sig stora kasernbyggnader. Alla dessa verk, och dertill artillerioch ingeniör-kasernerna vid stadens nordvestra ända och det midtemot i nordost liggande Aduana — tullhuset — voro i truppernas våld. Deremot blefvo de upproriske genast efter stridens början herrar öfver hela den inre staden. . De uppslogo sitt hufvudqvarter i rådhuset, hvars framsida vetter åt San Juan de Didosplatsen, Hamntornet och den öfver detsamma si a sig hölanda hatacemnrnan Da I SE TA