så länge kriget mot protestantersa i södern
varade.
Detta krig var kort och blodigt. Det var
den sista lifsyttrivgen af kalvinisterna såsom
politiskt parti.
På roiserna af detta förkrossado parti lät
Richelien Hevrik IV:s gon svärja att upprätt-
hålla don af hans far proklamerade religiösa
friheten. F)
Först då kunde man med hopp om framgång
framställa till Ludvig XII markisen de Bois-
Dor6s anhållen om förlåtelso åt hans fostersons
fästmö.
Mario reste sjelf cåsom budbärare till Nimes,
hvarest konurgen nyss gjort sitt högtidliga ia-
tåg tillsammans med Richelien. Herr de Rohan
begaf sig till Venedig.
Mario utverkade att Lanriane tvärt emot prin-
sens vilja skulle återfå dispositionsrätten öfver
sin förmögenhet samt full personlig frihet.
Kardinälen mottog bouom och förebrådde ho-
nom att han icke tagit del i det sista kriget;
då bad Mario att den store ministern åter skulle
sätta konom i tillfälle att visa sitt mod mot
yttre fiender, och vär kardinalen afskedade ho-
nom med ett förtjusande småleende, sade han
till honom helt sakta:
— Jag lofvar att nppfylla er önskan; men
yttra intet derom, såvida ni ej vill att mina
bemödanden skola stranda,
Mario träffade 1 Nimes äfven herr Poulain,
som var mycket uttröttad och förtjust öfver att
nu få njata några veckors ledighet. Han hade
så kraftigt nrderstödt Mario, att denne bjöd
honom att tillbringa bvilotiden på Briantes,
och reste tillsammans dit. Ablen lofvade sig
mycket nöje af att få bevista de båda ungas
bröllop.