DE BASKA HERRARNE AF BOIS-BORE,
Historisk roman
at GEORGE SAND.
(Öfversättning af PRB EDVIN STENFELT.
(Forte. fr. n:r 1217.)
LXXIV.
Brefvet var kort, och dess innehåll vittnade
om den skrifvandes tröstlöshet. Mario hade
svart geuomögnaat detsamma, medan Lauriane
gömde sitt hufvad mot den gamle: axel.
Fru de Beuyvro hade under det första, bittra
intrycket af den sorgliga underrättelse lion er-
båLit, skrifvit till markisen att hona städse äl-
skar Mario alltacdan desnra skiljsmes:a, och att
hon kulle bära korg efter honom, så länga hon
lefde.
ry från och med denua dag, så föllo hen-
nes ord, känver jag mig verkligen vara enka.
— Ni är det icke, ni skall icko mera vara
det, min Laurians, sado markisen, i det han
för ett ögonblick aflyftade hennes lilla svarta
hufvudbonad. Jag har audrig öastat mig vågon
arnan sonbustra än er, och vi skola nu ställa
till bröllop på Brisntes.
Jag låter läsaren sjelf göra sig en förortäll-
nisgz om den fe.t, som firades på slottet, rär
de raska herrarne uf Bois-Dorå, Tauriano, Ads-
mas, Aristandra och OClindör, alla på en gång
di: återkommöo, Deo sisträmsde, som biitvit
får just i ZigtBnerskan, sökte qväfva sin passion
genom att kurtisera alla flickor i byn.
Gittermålet mellan den gode Sylvains båda
bögt älskade barn kuide emellertid ice blitva
— ataf, förrän Lauriane ho3 konuvgen bön-
fallit om och ervållit nåd; ty i ett ögonbiick
af förtviflan hade hon öppet ställt sig på re-
belernas sida, Mer oaktadt berr Poulains in-
flyrando var och förblef konungen obeveklig,