giinkningsarbete m. m. Sådant allt hade varit lof-
ligt hos den, som dertill haft tid och insigt; men
Rosell blandade uppbördsmedlen i dessa spekula-
tioner och hans trägna tjenst vid regementet tillät
honom icke att vara med öfverallt. Följden blef
alltmer ökade bekymmer, hvilka återspeglat sig i
mannens hela uppträdande, synnerligast under se-
nare halfåret, då hans förot regelbundna lefnads-
sätt antog en sned riktning. Han syntes nu slu-
ten och grubblande, till och med mindre redig
ibland och underligt vore, om detta kunnat undgå
vederbörandes uppmärksamhet. I staden såg man
honom på sednaste tiden nästan hvardagligen, och
orsaken härtill lärer varit vigilans för sina intrass-
lade affärer, af hvilka han för sina vänner icke
gjorde någon hemlighet.
Efter att i söndags afton gått till sängs, upp-
steg han vid 3:tiden på morgonen och gick ut,
hvarvid dock en af hans på stället varande släg-
tingar anade oråd och begaf sig på afstånd efter.
Rosell giek hastigt uppåt Grunnebo mötesplats
och försvann i baracken. Den efter varande hörde
då ett gevär klicka och skyndade till stället, hvar-
vid den förstnämnde kastade vapnet ifrån sig och
med förtviflad ansträngning skyndade ned till den
för något år sedan för regementet inrittade vatten-
inledningen mellan Grunnebo och Almås, härunder
förföljd af den, som ville rädda honom och redan
hade fått tag i hans rockiärm, men från hvilken
han slet sig lös och i den tillfruspa bassinen
kastade sig uti en vak, der hans lif slocknade,
innan tillkallad hjelp bann till stället.
Man har nu upptäckt att Rosell lärer vara i en
betydligare balans och enskild skuld — det upp-
gifves ända till 40,000 rdr. — Hans enskilda till-
gångar räcka icke på långt när att betäcka denna
summa, och således är det vinskapen, välviljan,
lättrogenheten och undseendet gom få sitta emel-
lan.
Eldsvådan i Upsala, om hvilken vi
i torsdags, efter resandes berättelser, nämnde
några ord, förstörde eller skadade i baron H. von
Dibens, af herr J. O. Abenius förhyrda gård en
större byggnad med boningsrum m. m. och två
uthusbyggnader. Lätt hade genom denna elds-
våda, som öfverraskade invånarne i deras djupaste
sömn, menniskolif kunnat spillas, Tvänne frun-
timmer, ctt äldre och ett yngre, måste halfklädda
söka sin räddning genom att hoppa ned från fön-
ster i öfra våningen, enär trappan redan stod i
låga, då de väcktes.
En egendomlig stöld. I Förposten skrif-
ves från Göteborg: Å Bandarne vid Göteborg låg
liket efter en gammal gumma i en vedbod, hvarest
förut legat en slagtad galt, denne sednare liksom
liket insvept i ett lakan. En tjuf, som ämnat
stjäla galten och ej egde kännedom om utbytet i
vedboden, infann sig en natt och hade naturligt-
vis mycket brådt om, hvadan det icke bar sig
bättre än aw han höget begärligt omfamnade liket
efter gumman, lade det på sin axel och knogade
i väg. Vid första pustet erfor han dock sitt grofva
misetag, lemnade sitt rof på en ing i närheten och
kilade bort, förmodligen lika lång i synen, som
den der galten, för hvilken han förgifves offrade
en sömnlög natt. Den aflidna gummans anförvand-
i ter betogos till en början af häpnad öfver hennes
dubbla bortgång, men spårade egenart orsaken till
likets opåräknade utflygt i det fria.
Från Walla station meddelar Nerikes
Allehanda, att stationsinspektor Nelzon, owm hvil-
ken nämndes i ett föregående blad, i onsdags ännu
lefde, men ansågg nira döden. I kassan lär vid
inventering hafva yppast en liten brist af 4 till 5
hundra rdr.
Lönnmord. Onsdagen den 16 dennes kl.
omkring half 10 på qvällen satt dringen Anton
Hagberg i stugan hos sina förildrar i Rösa by,
Husby socken, Upland, och spelade på 8. k. drag-
harmonika. Utanför ena fönstret aflossades der-
vid en bössa, rutorna krossades och Hagberg ned-
sjönk, träffad af skottet i venstra sidan af ryggen.
Han afled på fredagsmorgonen. Ingen spaning på
lönnmördaren hade man ännu i torsdags morgon.
Väfekolans i Borås framtid är pu i
det nirmaste betryggad. På ett gammantriide der-
städes den 22 dennes tecknades nemligen så stort
förlagskapital, att stadens tidning antager, att hvad
deri innu fattas utan svårighet skall bli fyldt.
En norsk sjökapten rädder 21
menniskolif. Under dennna rubrik med-
delar den i Chicago utkommarde tidningen Skan-
dinaven för den 7 oktober följarde: Vi äro
i dag i tillfälle att meddela våra läsare under-
rättelse om en särdeles vacker handling; utförd
af den norske kaptenen Louis (Henrik) Borde-
vich, förande skonaren J. Hibbard från Chi-
cago. Sistlidne fredag, då ångfartyget Mil-
waukee strandade, var kapten Bordevich den
förste att bemanna en båt doch ila till de re-
sandes räddning. Han räddade med egen lits-
fara, icke mindre än 17 personer från vraket
i tre omgångar.
Påföljande dag, den 10 oktober, var kapten
; Bordevich från hamnarmen vid stora hamnen
vittne till, att en fiskarebåt från St. Joseph
kantrade, hvarvid fyra man stodo på vippen
att finna sin graf i vågorna. En af det stran-
dade åvgfartygets räddningsbåtar, som hade
undsluppit förstörelsen, sattes af den oförskräckte
kaptenen i vattnet, och med bistånd af tre an-
j