idkade olaga bränvinsutskänkning i huset n:o 4 Lilla Nygatan (ingången från Munkbrogatan). Hr Eklund, som, oaktadt det emot honom väckta åtalet, fortsatte med krogrörelsen, nekade till en början, påstående att ej han, utan hans hustru bedref rörelsen, men endast såsom lagstadd tjenare hos enkefru Hammarström, hvilken är egarinna till rättigheterna. Sedermera har dock Eklund erkänt att han drifver rörelsen för egen del, och att han betalade 1,500 rdr årligen till fru Hammarström. I går dömdes Eklund i polisdomstolen, att böta: för olaga bränvinsutskänkning 90 rdr och att utgifva utskänkningsafgiften med 80 rdr. Vidare dömdes Eklund, för det han fortsatt med förbrytelsen och derför blifvit ånyo två gånger åtalad af hr Silfversparre, att böta ytterligare 135 rdr, eller tillsammans 305 rdr. Funnet barnlilk. Förliden fredags afton upphittades å Johannis kyrkogård, straxt innanför vestra porten, en triäask, innehållande liket efter ett spiidt gossebarn, klädt i en liten hvit skjorta och inlindadt uti ett gammalt täckskynke. Liket är affördt till bårhuset å Kungsholmen, samt skall undergå obduktion. Betydlig stöld. Förliden måndag anmäldes till detektiva polisafdelningen af aktuarien Bowallius att ur hans bostad i huset n:o 22 Besvirsgasan blifvit bortstulne två silfverskedar. Straxt derefter upptäckte herr Bowallius, att han blifvit bestulen på guld och silfver till ett virde af omkring 3,000 rdr, deribland ett halsband af äkta Pperlor, en guldbrosch ete. Konrstaplarne Borg och Björkander erhöllo genast order att söka tillrättaskaffa såväl tjufvarne som det stulna godset. På tisdags f. m. påträffades tapetserarelärlingen Lars August Öberg, hvilken efter ett längre förhör erkände sig ha varit den som begått stölderne, och uppgaf han, såsom medvetna om brottet och innehafvare af endel af det stulna godset, korskiraren Aug. Volky och tapetseraregesillen Fråns Jakobsson. Volky greps kls11 aftonen samma dag i sitt hemvist å Ladugårdslandet, som ifven bebos af hans moder och syster, och Jakobsson kl. 12 på natten. Enkan Volky och hennes dotter, med hvilka förhör anstiilldes, nekade emellertid på det bestämdaste att hafva någon vetskap om stölderna. Efter trägna efterspaningar fingo konstaplarne sedermera reda på att en handlande Bueh köpt tikta perlor. De begåfvo sig till denne, som har sin butik å Westerlånggatan, och berittade hr Buch genast, att han köpt 25 st. äkta perlor af en tildre qvinna för 180 rdr. Hr Buch medföljde härefter till Ladugårdslandet och igenkände i enkan Volky försäljerskan af perlorna. I fredags f. m. påträffade konstaplarne en äldre qvinna, hvilken de två dagar förut sett stå och samtala med enkan Volky. Af någon obetydligare anledning tilltalade de henne. Under samtalets gång upplyste hon, att hon, som bor någorstides vid Hvita bergen, hade af enkan Volky emottagit i förvar ett väl igenlackadt paket. Konstaplarne åtföljde nu qvinnan, som heter Elfström, till hennes bostad, der paketet påträffades, och innehöll detta resten af de perlor, som tillhört det stulna halsbandet. Efter denna upptiäckt häktades enkan Volky oeh hennes dotter natten till lördagen. Vid polisförhöret med de begge qvinnorna 1 förrgår nekade de emellertid envist. . RÄDHUSRÄÅTTEN. För myeket af hvardera sorten. Arbetshjonet Anni Hildegard Augusta Desideria Bolin dömdes i går i polisdomstolen att böta 10 rår, för det hon för ett par dagar sedan befunnits liggande sanslöst full å Stora Trädgårdsgatan. Döfstumma vrålare. Snickaregesällerna B. Olsson och A. Renner dömdes derefter, för det de varit fulla, att böta hvardera 10 rdr. Rapporten om dem innehöll äfven att de gått omkring på gatorne och yvrålat, men förklarade tklagaren sig ej vilja föra någon talan mot dem härför, sedan upplyst blifvit att båda voro — döfstumma. Oroligheterna. Boktryckarelärlingen OC. Andersson dömdes i förrgår å rådhusrättens 6:te afdelning att böta 100 rdr för den delaktighet han haft i uppträdena å Carl XIII:s torg. mHandlanden Walbergs död. Rangakningen härom fortsattes i förrgår å rådhusrättens 3:dje. afdelning. Å kiärande sidan inställde sig, såsom ombud för enkan Wahlberg kanslisten Regnholm. Kaptenen å Dana, Djurberg, var personligen tillstädes, åtföljd af hiradshöfding Beckman såsom rättegångsbiträde. Sex af Danas besättning voro denna dag nirvarande, inkallade af hr Djurberg, att såsom vittnen höras i målet, och tilläts detta, oaktadt bestridande af Regnholm, hvilken förmenade att enligt 49 sjölagen fartygets besättning ej borde kunna få vittna i målet. De aflagde vittnesmålen voro temligen öfverensstämmande. Angående tiden påstodo fem af vittnena att omkring 20 minuter åtgått från det hr Wahlberg föll öfver bord, då kaptenen genast kommenderat stopp och back, och till dess framåt kommenderades, sedan Wahlbergs lik blifvit taget ombord. Det sjette vittnet, styrman Andersson, trodde att 30 minuter passerat innan man lyckades få tag i den drunknade. Alla öfverengsstämde deri, att årtullarne ej genast kunnat åträffas, hvarför bätslar begagnats. Målets vinr handläggling uppsköts till den 9 januari. ILaendsorien. Grefve Mörnmers mation. TFrån Westerås skrefs den 18 dennes: En äldre gårgon häktades såsom försvarslös och betlande, desiutom för tillfället öfverlastad, i förrvår härstödes. Vid polisförhöret uppgaf vår tragiske hjelte sig vara son till f. d. landshöfdingen i Norrland, v. Hedenberg. Unge Hedenberg hade efter förutgångra skolstud:er undergått studentexamen i Upsala 1844 och derstädes varit inskrifven i grefve Mörners nation. Genomträngd af naturlig blygsel för den skam ban kastat öfver en ädel och förnäm adlig slägt, samt ar en djupa ånger, som alltid årabbar en sådan ar, då ban råkat förgå sig, advocerado vår än till att börja med cke utan talent och den I: språkets elegans, af hvilken endast en sådan I pppfostran, 2 förening med akademisk bildning, I: kun vara mäktig. Efter mycket prat erkände : Ock till sist studenten och landshöfdinge: nen sig vara en helt enkel färgaregesäll och I: