idkade olaga bränvinsutskänkning i huset n:o 4
Lilla Nygatan (ingången från Munkbrogatan). Hr
Eklund, som, oaktadt det emot honom väckta åta-
let, fortsatte med krogrörelsen, nekade till en bör-
jan, påstående att ej han, utan hans hustru bedref
rörelsen, men endast såsom lagstadd tjenare hos
enkefru Hammarström, hvilken är egarinna till
rättigheterna. Sedermera har dock Eklund erkänt
att han drifver rörelsen för egen del, och att han
betalade 1,500 rdr årligen till fru Hammarström.
I går dömdes Eklund i polisdomstolen, att böta:
för olaga bränvinsutskänkning 90 rdr och att ut-
gifva utskänkningsafgiften med 80 rdr. Vidare
dömdes Eklund, för det han fortsatt med förbry-
telsen och derför blifvit ånyo två gånger åtalad
af hr Silfversparre, att böta ytterligare 135 rdr,
eller tillsammans 305 rdr.
Funnet barnlilk. Förliden fredags afton
upphittades å Johannis kyrkogård, straxt innanför
vestra porten, en triäask, innehållande liket efter
ett spiidt gossebarn, klädt i en liten hvit skjorta
och inlindadt uti ett gammalt täckskynke. Liket
är affördt till bårhuset å Kungsholmen, samt skall
undergå obduktion.
Betydlig stöld. Förliden måndag anmäldes
till detektiva polisafdelningen af aktuarien Bo-
wallius att ur hans bostad i huset n:o 22 Besvirs-
gasan blifvit bortstulne två silfverskedar. Straxt
derefter upptäckte herr Bowallius, att han blifvit
bestulen på guld och silfver till ett virde af om-
kring 3,000 rdr, deribland ett halsband af äkta
Pperlor, en guldbrosch ete.
Konrstaplarne Borg och Björkander erhöllo genast
order att söka tillrättaskaffa såväl tjufvarne som
det stulna godset. På tisdags f. m. påträffades
tapetserarelärlingen Lars August Öberg, hvilken ef-
ter ett längre förhör erkände sig ha varit den som
begått stölderne, och uppgaf han, såsom medvetna
om brottet och innehafvare af endel af det stulna god-
set, korskiraren Aug. Volky och tapetseraregesillen
Fråns Jakobsson. Volky greps kls11 aftonen samma
dag i sitt hemvist å Ladugårdslandet, som ifven
bebos af hans moder och syster, och Jakobsson
kl. 12 på natten. Enkan Volky och hennes dot-
ter, med hvilka förhör anstiilldes, nekade emeller-
tid på det bestämdaste att hafva någon vetskap
om stölderna. Efter trägna efterspaningar fingo
konstaplarne sedermera reda på att en handlande
Bueh köpt tikta perlor. De begåfvo sig till denne,
som har sin butik å Westerlånggatan, och berittade
hr Buch genast, att han köpt 25 st. äkta perlor af
en tildre qvinna för 180 rdr. Hr Buch medföljde
härefter till Ladugårdslandet och igenkände i en-
kan Volky försäljerskan af perlorna. I fredags
f. m. påträffade konstaplarne en äldre qvinna,
hvilken de två dagar förut sett stå och samtala
med enkan Volky. Af någon obetydligare anled-
ning tilltalade de henne. Under samtalets gång
upplyste hon, att hon, som bor någorstides vid
Hvita bergen, hade af enkan Volky emottagit i
förvar ett väl igenlackadt paket. Konstaplarne åt-
följde nu qvinnan, som heter Elfström, till hennes
bostad, der paketet påträffades, och innehöll detta
resten af de perlor, som tillhört det stulna hals-
bandet. Efter denna upptiäckt häktades enkan
Volky oeh hennes dotter natten till lördagen. Vid
polisförhöret med de begge qvinnorna 1 förrgår
nekade de emellertid envist.
. RÄDHUSRÄÅTTEN.
För myeket af hvardera sorten.
Arbetshjonet Anni Hildegard Augusta Desideria
Bolin dömdes i går i polisdomstolen att böta 10
rår, för det hon för ett par dagar sedan befunnits
liggande sanslöst full å Stora Trädgårdsgatan.
Döfstumma vrålare. Snickaregesäl-
lerna B. Olsson och A. Renner dömdes derefter,
för det de varit fulla, att böta hvardera 10 rdr.
Rapporten om dem innehöll äfven att de gått om-
kring på gatorne och yvrålat, men förklarade
tklagaren sig ej vilja föra någon talan mot dem
härför, sedan upplyst blifvit att båda voro — döf-
stumma.
Oroligheterna. Boktryckarelärlingen OC.
Andersson dömdes i förrgår å rådhusrättens 6:te
afdelning att böta 100 rdr för den delaktighet han
haft i uppträdena å Carl XIII:s torg.
mHandlanden Walbergs död. Ran-
gakningen härom fortsattes i förrgår å rådhusrät-
tens 3:dje. afdelning. Å kiärande sidan inställde
sig, såsom ombud för enkan Wahlberg kanslisten
Regnholm. Kaptenen å Dana, Djurberg, var
personligen tillstädes, åtföljd af hiradshöfding Beck-
man såsom rättegångsbiträde. Sex af Danas
besättning voro denna dag nirvarande, inkallade
af hr Djurberg, att såsom vittnen höras i målet,
och tilläts detta, oaktadt bestridande af Regnholm,
hvilken förmenade att enligt 49 sjölagen far-
tygets besättning ej borde kunna få vittna i må-
let. De aflagde vittnesmålen voro temligen öfver-
ensstämmande. Angående tiden påstodo fem af
vittnena att omkring 20 minuter åtgått från det
hr Wahlberg föll öfver bord, då kaptenen genast
kommenderat stopp och back, och till dess fram-
åt kommenderades, sedan Wahlbergs lik blifvit
taget ombord. Det sjette vittnet, styrman Anders-
son, trodde att 30 minuter passerat innan man
lyckades få tag i den drunknade. Alla öfver-
engsstämde deri, att årtullarne ej genast kunnat
åträffas, hvarför bätslar begagnats. Målets vi-
nr handläggling uppsköts till den 9 januari.
ILaendsorien.
Grefve Mörnmers mation. TFrån We-
sterås skrefs den 18 dennes: En äldre gårgon
häktades såsom försvarslös och betlande, desi-
utom för tillfället öfverlastad, i förrvår härstö-
des. Vid polisförhöret uppgaf vår tragiske
hjelte sig vara son till f. d. landshöfdingen i
Norrland, v. Hedenberg. Unge Hedenberg hade
efter förutgångra skolstud:er undergått student-
examen i Upsala 1844 och derstädes varit in-
skrifven i grefve Mörners nation. Genomträngd
af naturlig blygsel för den skam ban kastat
öfver en ädel och förnäm adlig slägt, samt ar
en djupa ånger, som alltid årabbar en sådan
ar, då ban råkat förgå sig, advocerado vår
än till att börja med cke utan talent och den I:
språkets elegans, af hvilken endast en sådan I
pppfostran, 2 förening med akademisk bildning, I:
kun vara mäktig. Efter mycket prat erkände :
Ock till sist studenten och landshöfdinge- :
nen sig vara en helt enkel färgaregesäll och I: