— Mario de Bois-Daor! utropade Pilar som plötsligen blifvit retad, jag känner redan förut dina linier. Jag har sett dem många gånger fordom. Aldrig har jag likväl sagt dig ditt öde; det är alltför olyckligt. — Och jag å min sida känner arten af ditt vetande, svarade Mario med en axelryckning. Dina förutsägelser bero af tillfälliga nycker, af ditt hat eller din förtjusving. — Jaså, nå, vi skola sätta mina insigter på prof, yttrade Pilar, ännu mera ursinnig; om du icke tror på mitt vetande, så bör du ej heller frukta att höra din dom. I morgon, min vackre Mario, skall du ligga på rygg invid ett dike och sofra; men fastän du kommer att ha dina ögon öppna, skall du icke mera se stjernornas ljus. — Himlen skall väl då vara betäckt af moln, kan jag tro, sade Mario, utan att låta hennes ord på något sätt bekomma sig. — Nej, luften skall vara klar, men du död! svarade sibyllan, i det hon med sitt hår aftorkade den kallsvett, som frambrutit på hennes panna. Nu kan det vara nog; må man icke mera göra mig några frågor! Jag skulle ha alltför nedslående underrättelser att meddela alla dem som äro här närvarande. — Du skall återtaga dina ord, fördömda hexa, ropade den unge man, som omtalat Marios närvaro för Pilar. Mina vänner, låtom henne icke slippa ut. Dessa afskyvärda trollpackor förorsaka 035 döden derigenom att de göra våra sinnen förstämda. Tack vare dem, förlora vi don tillförsigt, fom är vårt kraftigaste skydd i farans stund. Må vi tvinga henne att tillstå, det hon endast af illvilja hittat på denna förutsägelse. Pilar, vig som en orm, hade redan krupit under borden och smugit sig ut. Några Sprungo ör henne. Bellinda flydde genom en annan IT: