— Mario de Bois-Daor! utropade Pilar som
plötsligen blifvit retad, jag känner redan förut
dina linier. Jag har sett dem många gånger
fordom. Aldrig har jag likväl sagt dig ditt
öde; det är alltför olyckligt.
— Och jag å min sida känner arten af ditt
vetande, svarade Mario med en axelryckning.
Dina förutsägelser bero af tillfälliga nycker, af
ditt hat eller din förtjusving.
— Jaså, nå, vi skola sätta mina insigter på
prof, yttrade Pilar, ännu mera ursinnig; om du
icke tror på mitt vetande, så bör du ej heller
frukta att höra din dom. I morgon, min vackre
Mario, skall du ligga på rygg invid ett dike
och sofra; men fastän du kommer att ha dina
ögon öppna, skall du icke mera se stjernornas ljus.
— Himlen skall väl då vara betäckt af moln,
kan jag tro, sade Mario, utan att låta hennes
ord på något sätt bekomma sig.
— Nej, luften skall vara klar, men du död!
svarade sibyllan, i det hon med sitt hår aftor-
kade den kallsvett, som frambrutit på hennes
panna. Nu kan det vara nog; må man icke
mera göra mig några frågor! Jag skulle ha
alltför nedslående underrättelser att meddela
alla dem som äro här närvarande.
— Du skall återtaga dina ord, fördömda hexa,
ropade den unge man, som omtalat Marios när-
varo för Pilar. Mina vänner, låtom henne icke
slippa ut. Dessa afskyvärda trollpackor för-
orsaka 035 döden derigenom att de göra våra
sinnen förstämda. Tack vare dem, förlora vi
don tillförsigt, fom är vårt kraftigaste skydd i
farans stund. Må vi tvinga henne att tillstå,
det hon endast af illvilja hittat på denna för-
utsägelse.
Pilar, vig som en orm, hade redan krupit
under borden och smugit sig ut. Några Sprungo
ör henne. Bellinda flydde genom en annan
IT: