beklagade folket på högslätten. Apropos, hvar
låg den?
— Bortom qvarnen.
— Riktigt. Men min första fråga är ännu
obesvarad.
I Tant hörde väl hr M. säga att fisken var
god.
— Så har jag äfven fattat saken.
Så kommo vi att tala om vinet, som dracks
till maten. Tant smakade bara på den varan,
fastän fru M. och hennes döttrar läto servera
sig ett halft dricksglas hvardera — med vatten
naturligtvis. Vid detta något dunkla ställe
stannade vi i den förmodar, att de resp. da-
merna blandade sitt vin med vatten.
Vid det der vackra stället, der tant under
sin målande skildring af middagens allå högtid-
ligheter låter oss veta, att fasan smakar bra
och är en fågel så vacker, att det blir en
riktigt estetisk rätt, hvilken tant skulle vilja
kosta på sig så ofta som möjligt, för att till-
fredsställa sin känsla för det sköna 0. 8. V.,
råkade vi i riktig förtjusning. Gud vet hvar
tant får alla sira vackra ord ifrån!
Tants vältaliga teckning af familjen M:s öden
rörde oss djupt. Isynnerhet grep oss underbart
i hjertat det ställe, der tant berättar:
Man måste tjena sitt fädernesland, uppre-
pade hr M. och lade bort fiskskpaden, och så
suckade han ännu en gång.
Sköna tanke!
Så återkommer tant till naturen. Ifrån plat-
sen vid salongens glasdörrar ser man ingenting
af den fula byn och ej heller finnes något
spår af densamma i Mauroys vackra trädgård.
Alldeles som hos oss, der också byarne ligga
utom trädgårdarne.
Vore jag målare, söger tait, så skulle jag
icke släppa konstföreningarne i Stockholm och
Wexiö, förr än de tillåtit mig exponera ett dus-
sin solnedgåvgar, sådana mani Sverige aldrig
sett maken till. Vi avdra förstodo oss icke
riktigt på saken, men pappa mento tro på, att
det säkert skulle bli högst sällsamma taflor, de
der franska solnedgångarne. Troligen går so-
len i Frankrike ned bakom en bondby, under
helt andra vilkor än hos 0ss.
I salongen afhandlar man höga frågor, som
röra menskligheten. Ack hvad tant är lyck-
lig, som eger en så omfattande bildning!
Tants löfte att hädanefter vare flitigare i sin
brefskrifning helsa vi med oskrymtad glädje.
Jag å min sida lofvar att svara med omgående
post. Närtant återkommit från Paris, skall jag
icke glömma öfverskriften på detta bref, utan då
uteslutande sysselsätta mig med de iakftagelser
rörande Stockbolm i våra dagar, som jag på
ungefär gamma afstånd från hufvudstaden, som
tant från Paris, lyckats göra. Slägten helsar!
Thora C.