beklagade folket på högslätten. Apropos, hvar låg den? — Bortom qvarnen. — Riktigt. Men min första fråga är ännu obesvarad. I Tant hörde väl hr M. säga att fisken var god. — Så har jag äfven fattat saken. Så kommo vi att tala om vinet, som dracks till maten. Tant smakade bara på den varan, fastän fru M. och hennes döttrar läto servera sig ett halft dricksglas hvardera — med vatten naturligtvis. Vid detta något dunkla ställe stannade vi i den förmodar, att de resp. damerna blandade sitt vin med vatten. Vid det der vackra stället, der tant under sin målande skildring af middagens allå högtidligheter låter oss veta, att fasan smakar bra och är en fågel så vacker, att det blir en riktigt estetisk rätt, hvilken tant skulle vilja kosta på sig så ofta som möjligt, för att tillfredsställa sin känsla för det sköna 0. 8. V., råkade vi i riktig förtjusning. Gud vet hvar tant får alla sira vackra ord ifrån! Tants vältaliga teckning af familjen M:s öden rörde oss djupt. Isynnerhet grep oss underbart i hjertat det ställe, der tant berättar: Man måste tjena sitt fädernesland, upprepade hr M. och lade bort fiskskpaden, och så suckade han ännu en gång. Sköna tanke! Så återkommer tant till naturen. Ifrån platsen vid salongens glasdörrar ser man ingenting af den fula byn och ej heller finnes något spår af densamma i Mauroys vackra trädgård. Alldeles som hos oss, der också byarne ligga utom trädgårdarne. Vore jag målare, söger tait, så skulle jag icke släppa konstföreningarne i Stockholm och Wexiö, förr än de tillåtit mig exponera ett dussin solnedgåvgar, sådana mani Sverige aldrig sett maken till. Vi avdra förstodo oss icke riktigt på saken, men pappa mento tro på, att det säkert skulle bli högst sällsamma taflor, de der franska solnedgångarne. Troligen går solen i Frankrike ned bakom en bondby, under helt andra vilkor än hos 0ss. I salongen afhandlar man höga frågor, som röra menskligheten. Ack hvad tant är lycklig, som eger en så omfattande bildning! Tants löfte att hädanefter vare flitigare i sin brefskrifning helsa vi med oskrymtad glädje. Jag å min sida lofvar att svara med omgående post. Närtant återkommit från Paris, skall jag icke glömma öfverskriften på detta bref, utan då uteslutande sysselsätta mig med de iakftagelser rörande Stockbolm i våra dagar, som jag på ungefär gamma afstånd från hufvudstaden, som tant från Paris, lyckats göra. Slägten helsar! Thora C.