ni är, herr grefve, återtog presten; ni bar till
växt och derunder i alla afseenden förändrats
till er fördel. Men kalla mig inte abbe. Ännu
har jag ej hunnit så långt, och det är möjligt
att jag aldrig kommer derhän.
— Jag vet att prinsen icke velat utnämna
er; men jag tänkte att...
— Att jag hittat på någonting bättre än
klostret i Varennes? Ja och nej. Medan jag
väntar på en titel, har jag lemnat Berry, och
slumpen har fogat så att jag fått ett visst in-
flytande på kardinalens öde. Härför har jag
att tacka fader Josef, hvilken jag är oinskränkt
tillgifven. Jag kan säga er, oss emellas, att
jag är en af hans budbärare; so der hvarför
jag bar en så förträfflig häst.
— Jag lyckönskar er, min herre. Att tjena
fader Josef kan icke vara annat än att tjena
Frankrike, och kardinalens öde är Frankrikes.
— Säger ni verkligen hvad ni tänker, herr
Mario? frågade presten med ett leende af
tvifvel.
— Ja, herr Poulain, på min heder! genmälde
den unge mannen med en uppriktighet, som
besegrade det diplomatiska sändebudets miss-
tankar. Jag önskar icke, att kardiualen skall
bli underrättad om att han i min far och mig
har fått tvänne ytterligare beundrare; men jag
ber er tro oss vara så pass goda patrioter att
vi, likaväl som ni sjelf, vilja med kropp och
själ, såvidt i vår förmåga står, befrämja den
sak, hvilken på en gång är den store ministerns
och Frankrikes.
— Jag tror fullkomligt att ni talar sanntan-
gående er sjelf, återtog herr Poulain; men hvad
er far beträffar, hyser jag vissa farhågor. Så
t. ex. skickade han er icke förlidet år till la
Rochelle, der belägringen då pågick. Ni var
ännu mycket ne jag vet det; men yngre män
än ni deltogo i denna belägring, och det borde