Meddelanden från allmän-
bhetem.
DET SKANDINAVISKA SPRÅKET.
Vårt älskade modersmål har på sedzare tiden,
dels genom språkforskares åtgöranden, dels
genom okunnighet kommit till den grad i för-
fall, att det ar sällsynt att två personer äro
öfverens om stafningen deraf. Det hotas nu
ytterligare af förgängelse genom ett förslag att
bringa det i likhet med danskan(1) Att det fin-
nes personer som önska en politisk förening de
tre nordiska länderna emellan må nu vara deras
exsak: i politikon är hvarje åsigt otillräkneligt;
der gäller alltid den jesuitiska satsen att alla
medel äro tillåtliga, blott åe föra till målet.
Men att det finnes svenskar som äro till den
grad utan fosterlandskänsia, så glömska af att
de äro födda i Sverige, att de skulle vilja upp-
offra sitt eget modersmål, det är väl mycket
Då man icke ens värderar och förstår att taga
vara på sitt modersmål, hvad skal då anses
heligt, hvad skall då kunra begäras af foster-
landets söner? Finns det väl något som så uppe-
håller en nation, gcom så håller den tillsammans
som språket? Det är den bästa enheten, det
bästa standaret för en nation. Och nu vill man
uppoffra det för en politisk id6! Och till och
med våra förnämsta läroverks lärare hafva pansa
att sätta sig i spetsen för en sådan vandalism.
Att förändra svenska språket cch försöka sam-
manjemka det med ett annat, och dertill med
danskan, skulle väcka åtlöje, om ej sorgen öf-
er tanklösheten ötverväldigade hvarje annan
änsla. Då andra nationer söka att förbättra
sitt språk, att rena det och hålla det på sin
egen grund, då tänka några bland oss på att
jemka(1) det efter ett annat språk! Det är
verkligen en beundransvärd sjelfständighet som
uppenbarar sig häri. Man vore frestad att tro
det Spaniens fördrifna jesuiter redan hunnit hit
som förstärkning åt förstörarne af allt foster-
ländskt och nu försöka angripa vid roten, väl