mig. Derföre ser man alla Paris mest berömda sömmerskor tillbringa flera dagar i de stora museerna, der de noga studera till och med de minsta detaljerna af olika porträtter. Det är sedan ifrån Compi6gne, der hofvet vistas, som vi få höra beskrifning på alla dessa olika kostymer; man får der se flera olika tidehvarf troget återgifna. Aldrig har man ägt en större frihet i klädsel än nu; blott man troget återgifrer en gammal drägt, godkännes hvilket tidehvarf som helst. Prinsens och prinsessans af Wales vistande några dagar hos den kejserliga familjen har ännu mera bidragit att gifva glans åt lifvet i Compibgne. La Sainte Eugenie, kejsarinnans namnsdag, inföll just under detta besök. När kejsarinnan inträdde i sitt toilettrum att kläda sig till middagen, blef hon varse en klädning, som hon ej kände igen. Man sade henne, att det var en present från kejsaren. Denna klädning beskrifves såsom ett riktigt praktexemplar af klädningar; — den är af tjockt siden i aprikos-färg, i kanten garnerad med volanger af venetianska sådana, men dessa spetsar äro icke vanliga spetsar, utan fuchsier, broderade i silfver. Klädningen har ett långt släp. Rundtom den löpa rankor af fuchsier, likaledes i silfverbroderi. Lifvet är lågt med lika broderi. Det är en gammal sed vid det Franska hofvet, att les dames de la Ialle ) på denna dag erbjuda en bukett åt monarkinnan; tio af dessa damer blefvo presenterade för kejsarinnan: och lemnade henne en ofantlig bukett af törnrosor. De voro klädda i svarta och hvita förkläden, buro ett grönt band om halsen och den trefärgade kokarden på axeln. Man har bemärkt, att vid alla de festligheter, som egt rum i Compiägne, hafva fursten och furstinnan Metternich intagit hedersplatserna ; vid middagsbordet äfvensom vid spektaklet intog fursten, bärande om halsen hederslegionens stora band, platsen till venster om kejsarinnan, och till höger om kejsaren. — En af glanspunkterna af lifvet i Compiegne är att blifva inbjuden att taga thå hos kejsarinnan klockan 5. Hon inbjuder dagligen tjugu personer. Samtalet föres då om de sköna konsterna. Hvilket nöje är det ej för de inbjudna gästerna att höra hr Ambroise Thomas tala om musik, hr Faye berätta om de sednaste upptäckterna i astronomien, en amiral beskrifva en händelse under hans aflägsna resor! Man har äfven roat sig mycket med förevisande af plastiska figurer och scener, i hvilka de vackraste damerna vid hofvet uppträdt. Detta har gjort, att tableauxr vivants denna vinter komma att blifva hufvudelementet vid den fina pariserverldens soireer; man försäkrar, att på bjudnriogskortet kommer att skrifvas: on posera; förut skref man: on dansera eller on fera la musique. Moden förändra allt. En vecka i Compåigne är snart passerad, afresans stund är inne. När frukosten är slutad, samla sig de inbjudna i salongen, för att taga afsked af den kejserliga familjen. Kejsarinnan skänker då till hvar och en som minne ett porträtt af den kejserlige prinsen. En af gästerna frågade prinsen om han ej ville skrifva sitt namn inunder; af hela mitt hjerta, svarade gossen; han satte sig genast vid ett bord för att skrifva; alla omringade nu den unga prinsen, som den dagen tecknade sitt namn flera gånger än sjelfva kejsaren. Salongerna äro ej ännu öppnade; man dansar litet i familjerna och i några utländska hus: man talar mycket om en salong, som redan är öppnad och som gifvit sin första bal. Det är en ryktbar industriidkare, som ännu ej helt och hållet lemnat affärerna; han vill njuta af sin samlade rikedom och bilda en salong, der man förenar La haute volge och les grands artistes. För att lyckas har han hittat på ett medel, som hade den mest förvånande framgång. Man säger, att de förnäma damer, som infunno sig och genom sin lyx och sin elegans spridde glans öfver hans salong, fingo sig tillskickade dagen derpå sina räkningar qvitterade, åtföljde endast af dessa ord: A Madame ..: Son tres humble serviteur, derefter namnet. Några elaka tungor kalla nu dessa sgoirber för les soirges des inpayantes. ) Do månglerskor, som hafva plats i den stora bavzaren. Meddelanden från allmänheten.