Ca OREYU UIUT UOLIIIUOR 59 af OCKAVE FEULILLET. Pris: 1: 75. Om detta arbete yttrar A. B. i sin litterära anmälan N:o 299 1867, som i sin helhet är värd att läsas, bland annat: — — — Det är Feuillets icke blott snillrikaste, utan mest ingripande roman. Det är ett konstverk af hög rang, derom kunna tankarne omöjligt vara delade. Hvad F. åsyftar framgår klart af hans roman; han vill hälla konstens spegel framför samtidens djupa grundlyten, egoismen och njutningslystnaden, 4så att hon må känna igen sig, rysa, — och kanske besinna sig ... För vår del äro vi öfvertygade, att detta arbete alltid skall anses som epokgörande inom franska romanen och äfven komma att räknas för en af vårt århundrades märkligare företeelser på detta omräde. I Professor Nybloms Litteraturtidskrift heter det om samma arbete: 4 — — Så uppväxer denna underbara skapelse med jemnmått och sans till ett harmoniskt helt, fullt af gripande skildringar af fruktansvärda händelser och framför allt märkvärdigt genom sin konseqvens, sin klarhet och den visa måtta, hvarmed förf. vet att sällan eller aldrig skrida utom skönhetens Nanstenen eller Den Förlorade Diamanten, af WELHKHIE COLLINS, I 2 band. Pris: 3: 75. Af alla Englands romanförfattare är Collins för närvarande den i sitt. eget land mest populäre, näst Ch. Dickens, och hela den engelska pressen har också mottagit detta den genialiske författarens nyaste arbete med allmänt och lifligt bifall. Äfven den del af den svenska pressen, som hittills hunnit taga notis om detsamma, har anmält det med synnerliga loford. å yttrar Stockholms Dagblad: Genom talentfull karakteristik och rikedom på spännande situationer är Månstenen ett af de intressantaste arbeten af den nya utländska romanlitteraturen 4 —-—— Dagens Nyheter: Denne författare har en ovanlig förmåga att uppfinna egendomliga händelser och kombinationer samt att hålla sina läsare i spänd ovisshet om klaven till romanens hemlighet. Den berättelse vi nu anmila är ny både till form och innehåll. I Aftonbladet d. 21 Nov. d. å. finnes öfver detta arbete en utförligare recension, hvarur vi meddela följande utdrag: — — — Hvad man emellertid med temlig visshet kan påstå, är, att det yppersta, mest betecknande bland Collins hittills utgifna arbeten är Månstenen, till hvars granskning vi nu öfvergå. — — — I två hänseenden är Collins en talang af första ordningen: i förmågan att skildra lefvande och äskädligt och i beräknande konst. Få af den nyaste tidens romanförfattare kunna mäta sig med honom, då det gäller att ställa en tilldragelse för vår själ i lifliga färger. Med den mest intuitiva fantasi omfattar han sjelf de ringaste enskildheter i hvad han vill framställa, men förstår tillika att beherrska sin skildring så, att han ger läsaren jemnt upp så mycket detaljer, som behöfves för att åstadkomma il!usionen. Denna fullkomnade realism i förening med Collins redan omnämnda objektivitet, som nästan aldrig tillåter honom att sjelf framskymta bakom sina figurer eller scener, gör att man ofrivilligt känner sig dragen till hans berättelse, och att man ständigt följer den med oslappadt intresse. Hans skarpsinniga beräkning åter gör, at :hans plan till anläggning som till utförande är rikt gestaltad, symmetriskt atvägd och framför allt i otrohg grad spännande, genom den förfinade, alltjemnt stegrade retning, han förstår skinka vår nvfikenhet