Om det danska lanåskapsmåleriet kunde mar
väl deremot säga, att det icke gjorde den till-
börliga effekten, och detta icke på den grund
att danskarre voro de enda; som bäst löst sin
uppgift och publikens omdöme varit bortskämdt
genom åskådandet af de andra nationernas effekt-
målningar, utan väl snarare derför, att de här
hade att täfla med flera fulländade mästerverk.
Då vi förut anfört flera exempel ifrån den dan-
ska skolan, för att medelst deras framhållande
styrka våra åsigter, så hafva vi dermed äfven
ådagalagt den stora aktning vi hysa för den
danska konsten och vilja isynnerhet såsom före-
döme för den svenska skolan påpeka den energi,
med hvilkea de danska konstnäreraa eftersträfva
sjelfständighet i konsten; men om man vill fram-
hålla det danska måleriet och isynnerhet land-
skapsmåleriet på vår och öfriga vationers bekost-
rad, så protestera vi häremot. At: dauskarne ofta
icke uppzrå den tillbörliga effekteai sina taflor har
just sin grund uti deras rädsla för slit, som kan
hafva sken af öfverdrift. Detta gör, att de i
ailmänhet äro för återhållsamma och icke gifva
åt sina framställningar den fulla styrkan, hvar-
ken i uttryck eller färg. I sin berömvärda
sträfvan efter enzelhet gå de äfven någon gång
så långt, att enhelheten öfvergår till tarflighet.
Härmed sammavhänger ock den allt för ringa
uppmärksämhet, som egnas tekniken, hvad färg-
läggningen beträffar. Den, som vågar anvärda
cn djerfvare behandling, eller vågar använda
lasurer, eller på annat sätt atvika från åen me-
tod, som Eckersberg infört efter den fransyska
målaren David, betecknas genast som en tysk
0. 8. V.
En fördel hafva de danska målarne framiör
de svenska, och den består deri, att de hafva
en för dem och dera3 skapelser intresserad
publik. Den årliga expositionen i Köpenhamn
speiar der en sådan rol, att den uti de sex vec-
kor, den varligen räcker, utgör samtalsämnet i
alla bildade kretsar; och publiken tränges i
Cnuarlottenborgs salar, under det allmänheten
här hemma kvappast vet utaf i hvilken lokal
expositionen är och man der endast råkar nå-
gra få personer. Medan publiken och kritiken
1 Danmark skämma bort sina artister genom
att framställa dem såsom verldens största, haiva
vi deremot den öfverdrifna modestien utt anse
våra för underlägsna alla andra. Om man på
detta sätt bidrager till att höja konsten och
väcka och utbilda konstsinnet i vårt land, lemna
vi derhän. Säkert är, att vår konst i den sed-
naste tiden tagit ett godt steg framåt, avarom de
sista expositionerna buro vittnesbörd. Må vi
glägja oss deråt och hoppas, att utvecklingen
ostörd måtte gå framåt till sin fulländning.
En konstvän.