förvärrade betydligt situationen. Det blef allt
svårare och snart nästan omöjligt att förklara
orsaken hvarför han ej lät höra af sig. Ingen
kunde hysa tvifvel om att en bdlycka händt;
och på markisen3 förebråelser svarade herr
Biet med ett bittert leende:
— Men hvarför kommer icke denne ädling
sjelf och afhemtar sin dotter? Vi skola på
ögonb icket utlemna henne och dessutom åter-
gifva honom rättighet att förfoga öfver sin
egendom.
Lucilio uppehöll sig i;Bourges under ett
falskt namn. Han bodde i förstaden S:t Am-
broise.
Han sammanträffade icke med någon annan
menniska än Mario, som förklädd och i tyst-
het kom till honom och tog lektioner.
Mercede3, som fick gå ut, när hon ville, ser-
verade honom mat. Sannolikt är att filosofen,
försjunken i sina beiraktelser, annar: skulle
ha glömt bort att äta.
Emellertid kom man underfund med att herr
Poulain blifvit mycket hyggligare mot den Bois-
Dorska familjen.
Han vistades änrn i Bourges, för att få ful makt
att vara abb6. En dag mötte honom Lucilio
helt oförmodadt i en liten trädgård, som hörde
till det oansenliga hus han bebodde.
Filosofen och den blifvande abben upptäckte
att de voro grannar och rsadan länge dvalts
under samma tak.
Lucilio trodde att han skulle bli angifven
och trakasserad. Men han misstog sig.
Herr Poulain fann behag i bavs sällskap och
visade mycket intresse för Mario, då han såg
denne infinna sig, för att få undervisning.
Den ärelystne mannen var alltför klok, för
att icke ha märkt hvad klockan var slagen.
Han förstod att han ej kunde lita på prinsen