hare i elegant sommardrägt nalkas honom
e Förlåt, min herre; jag ser att ni är artist; får
man se, hvad ni håller på med? — Om det
roar er, så mycket gerna; men det här är en-
dast studier. — Ja, det vet jag väl, men äf-
ven de hafva sitt konstvärde; det fägnar mig,
att dessa klippor behaga er; de ligga på min
egendom; men ni borde gå upp på toppez, der-
uppe har man dena aldra charmantaste utsigt
man kan tänka sig. Man talar så mycket om
Schweiz, men vårt laud har-lika många vackra
vyer att bjuda på. Våra artisters känna dem
dock ej. Om det konvenerar cr, skall jag gerna
vara er vägvisare; det är endast en väg af två
timmar härifrån dit upp. — Jag tackar er,
min herre, men jag kan omöjligt nu gå ifrån
mitt erbete. — såväl, i morgon då? —
Kanske, om jag får tid dertill, ty jag får säga
er, att de vidsträckta vyerna från höga berg,
med deras många partier och dera3 höga hori-
zout, i allmänbet icke taga sig bra ut i tafior,
och endast eu god beställving skulle förmå mig
till att måla sådaua. Härnedifrån göra bergen
eit långt inposantare intryck på mig, än sedda
uppe ifrån höjden. — Jaså, herru tycker icke
om vackra vyer; det var högst besynnerligt, det
måste jag säga, — och maunen går bort, ögor-
skenligen förvlä npad af målarens obenägenhet
att måla taflor efter de vackra vyerna. på håns
egendom.
Andra erbjuda artisten att måla trädgårdar
med vackra blomsterrabatter, eller parkanlägg-
ningar i engel k stil; men alla sådana ställen,
der kulturen och byfsningen gjort sitt för:kö-
nande (?) inflytar.de gällande (och som äro inbju-
dande för den promenerande) äro det icke för
målaren. Han väljer sig ofta de mest otrefliga
ställen och han lär oss, att äfven här kan finnas
en skönhet den han förstår att uppfatta och
frsmstalia, för att förkuvna naturens lof, äfven
uti detta af ardra föraktade. Hvem skulle trott,
stt den öde, vidsträckta Jutska heden skulle
köra vara ett värdigt föremål för en konst-
zärs pensel; och dock, hvilken rikedom i färger,
hvicken poesi i den sig till horisonten utstiäc-
kande släta m.rken erbjuda icke dessa taflor,
i hvilka målaren Rump i Danmark så mäster-
ligt behardlat detta ämne. — Ett träsk är icke
inst helier rågot inbjudande ställe, men vi bedja
författaren act b-trekta den tafla i Thorwald-
sens museum, so a förestäiler ett sådant, målad
af en frunsysk artist, och vi hoppas, att de
falska tconrerua ön:u icke hafva så insnärjt
hans omdöme, att han icke här kan pjuta och
beundra.
Leonardo da Vinci, denne store korstnär och
teoretiker, gifver uti sin traktat öfver måleriet
artist rna ypperliga råd, hura de skola fram-
ställa oiika företeelser i naturen. Ibland dessa
talar han t. ex. om, huru man skall framställa något
som tilldrager sig om ratte.. Då natten är mörk,
säger han, så att mas ingertirg ser, anvbringar
konsträren en stor eld, som upplyser föremå-
ler. Som elden har en röd färg, meddelar
den å förewålen en rödaktig färgton, hvilken
aftager oca går öfver i svart, ju mera före-
måten äro från elden aflägsna. De figurer,
hvilka biefinta sig mellan målaren och elden,
synas cj vara upplysta sf densamma, ty ifrån
den sidan han ser dem, hafva de endast nat-
tens mörka färgtoc o. s. v. Afvenledes gifver
ban anvisningar, hura konstnären bör framställa
en storm, ett landskap i dimma, o. s. v., och
tyckes detta ntvisa, att denna teoriker icke
ansett sådana ämnen ovärdiga för konstnärlig
behandling. Författareo i Dagens Nyheter upp-
ställer för våra landskapsmålare Marcus Lars-
gon, dels såsom föredöme ock dels såsom var-
ring på den ena sidan och de darska land-
ekapsmålarne så om mönster på den andra.
Då här :ämnas tvenne motsatia ytterlizheter
och sannirgen ju ligger i midten, så kunna
alltså våra artister vara nöjda med den plats
de nn ionehafva. Att Marcas Larsson skulle
varit vår förvämste målare af effektlandskap,
våga vi betvifla, om ej med effekt Lär menas
en fask sådan. Vi hafva all ekinig för det
gcnialiska tt: hans bebandlingssätt och för hans
djerfva kompositioner; men att t. ex. hans sol-
nedgångar, målade med gult, röåt och svart,
icke vittna om mycket sinne för upptäckandet
af ratoren3 eifekter, måste troligen enhvar
medgifva, som någon gång vjutit af det herr-
liga skådespel, en molufull himmel erbjuder
vid solnxedsängen. Till och med i hans: bästa
styckev, såsom de med rätta berömda vatten-
fallen, förekomma omöjligheter, såsom klipp-
stycken balanserande på sin spets och annat
dylikt. Om han med denna falska effekt kuude
blända publiken, skedde ditta dock mera der-
före, alt han var den för-te, som här hemma
uppträdde med detta stora manår; men så snart
Edvard Bergh efter sin hemkom:t uppträdde
med sitt vattenfall, slog den san a effekten
den falska ur brädet och publken slömde svart
sin fordne gunstling.
Danmark framställes, som det enda iland, der
könstnäreråa och publiken icke hafva eftersträf-
vat effektmåleriet. Vi för vår del hafva på den
gednaste Pariser-expositionen icke sett något
land vara representeradt sf landskap, hvilka
kunna hänföras till dessa falska effektmåliin-
gar, fastän vi ej neka att sådana funnits uti
enskilda exemplar här och der, men något er-
kännande hafva dessa, så vidt vi kunnat märka,
icke tillvunnit sig, hvarken af publiken elier
juryn.
er