hare i elegant sommardrägt nalkas honom e Förlåt, min herre; jag ser att ni är artist; får man se, hvad ni håller på med? — Om det roar er, så mycket gerna; men det här är endast studier. — Ja, det vet jag väl, men äfven de hafva sitt konstvärde; det fägnar mig, att dessa klippor behaga er; de ligga på min egendom; men ni borde gå upp på toppez, deruppe har man dena aldra charmantaste utsigt man kan tänka sig. Man talar så mycket om Schweiz, men vårt laud har-lika många vackra vyer att bjuda på. Våra artisters känna dem dock ej. Om det konvenerar cr, skall jag gerna vara er vägvisare; det är endast en väg af två timmar härifrån dit upp. — Jag tackar er, min herre, men jag kan omöjligt nu gå ifrån mitt erbete. — såväl, i morgon då? — Kanske, om jag får tid dertill, ty jag får säga er, att de vidsträckta vyerna från höga berg, med deras många partier och dera3 höga horizout, i allmänbet icke taga sig bra ut i tafior, och endast eu god beställving skulle förmå mig till att måla sådaua. Härnedifrån göra bergen eit långt inposantare intryck på mig, än sedda uppe ifrån höjden. — Jaså, herru tycker icke om vackra vyer; det var högst besynnerligt, det måste jag säga, — och maunen går bort, ögorskenligen förvlä npad af målarens obenägenhet att måla taflor efter de vackra vyerna. på håns egendom. Andra erbjuda artisten att måla trädgårdar med vackra blomsterrabatter, eller parkanläggningar i engel k stil; men alla sådana ställen, der kulturen och byfsningen gjort sitt för:könande (?) inflytar.de gällande (och som äro inbjudande för den promenerande) äro det icke för målaren. Han väljer sig ofta de mest otrefliga ställen och han lär oss, att äfven här kan finnas en skönhet den han förstår att uppfatta och frsmstalia, för att förkuvna naturens lof, äfven uti detta af ardra föraktade. Hvem skulle trott, stt den öde, vidsträckta Jutska heden skulle köra vara ett värdigt föremål för en konstzärs pensel; och dock, hvilken rikedom i färger, hvicken poesi i den sig till horisonten utstiäckande släta m.rken erbjuda icke dessa taflor, i hvilka målaren Rump i Danmark så mästerligt behardlat detta ämne. — Ett träsk är icke inst helier rågot inbjudande ställe, men vi bedja författaren act b-trekta den tafla i Thorwaldsens museum, so a förestäiler ett sådant, målad af en frunsysk artist, och vi hoppas, att de falska tconrerua ön:u icke hafva så insnärjt hans omdöme, att han icke här kan pjuta och beundra. Leonardo da Vinci, denne store korstnär och teoretiker, gifver uti sin traktat öfver måleriet artist rna ypperliga råd, hura de skola framställa oiika företeelser i naturen. Ibland dessa talar han t. ex. om, huru man skall framställa något som tilldrager sig om ratte.. Då natten är mörk, säger han, så att mas ingertirg ser, anvbringar konsträren en stor eld, som upplyser föremåler. Som elden har en röd färg, meddelar den å förewålen en rödaktig färgton, hvilken aftager oca går öfver i svart, ju mera föremåten äro från elden aflägsna. De figurer, hvilka biefinta sig mellan målaren och elden, synas cj vara upplysta sf densamma, ty ifrån den sidan han ser dem, hafva de endast nattens mörka färgtoc o. s. v. Afvenledes gifver ban anvisningar, hura konstnären bör framställa en storm, ett landskap i dimma, o. s. v., och tyckes detta ntvisa, att denna teoriker icke ansett sådana ämnen ovärdiga för konstnärlig behandling. Författareo i Dagens Nyheter uppställer för våra landskapsmålare Marcus Larsgon, dels såsom föredöme ock dels såsom varring på den ena sidan och de darska landekapsmålarne så om mönster på den andra. Då här :ämnas tvenne motsatia ytterlizheter och sannirgen ju ligger i midten, så kunna alltså våra artister vara nöjda med den plats de nn ionehafva. Att Marcas Larsson skulle varit vår förvämste målare af effektlandskap, våga vi betvifla, om ej med effekt Lär menas en fask sådan. Vi hafva all ekinig för det gcnialiska tt: hans bebandlingssätt och för hans djerfva kompositioner; men att t. ex. hans solnedgångar, målade med gult, röåt och svart, icke vittna om mycket sinne för upptäckandet af ratoren3 eifekter, måste troligen enhvar medgifva, som någon gång vjutit af det herrliga skådespel, en molufull himmel erbjuder vid solnxedsängen. Till och med i hans: bästa styckev, såsom de med rätta berömda vattenfallen, förekomma omöjligheter, såsom klippstycken balanserande på sin spets och annat dylikt. Om han med denna falska effekt kuude blända publiken, skedde ditta dock mera derföre, alt han var den för-te, som här hemma uppträdde med detta stora manår; men så snart Edvard Bergh efter sin hemkom:t uppträdde med sitt vattenfall, slog den san a effekten den falska ur brädet och publken slömde svart sin fordne gunstling. Danmark framställes, som det enda iland, der könstnäreråa och publiken icke hafva eftersträfvat effektmåleriet. Vi för vår del hafva på den gednaste Pariser-expositionen icke sett något land vara representeradt sf landskap, hvilka kunna hänföras till dessa falska effektmåliingar, fastän vi ej neka att sådana funnits uti enskilda exemplar här och der, men något erkännande hafva dessa, så vidt vi kunnat märka, icke tillvunnit sig, hvarken af publiken elier juryn. er