slottet och dess omgifningar. Då Mario och
Lauriane hemkommo från sina besök i byn,
kände de behof af att gå ned och inandas den
friska luften i trädgården, hvilken ensam hade
undgått banditernas väld och förstörelselusta.
Medan Mario omständligt berättade sina äfven-
tyr under den föregående natten för sin unga
väninna, som ännu ej haft tillfälle att taga när-
mare kännedom derom, kom det unga paret
till Astreas palats, just i samma labyrint, der
gossen under natten tillbragt en så orolig
timma.
Väderleken var mild. De bägge barnen satte
sig på trappan, hvilken ledde upp till det lilla
lustbuset. Utan att vara sjak, befann vig lik-
väl Mario i ett feberaktict tillstånd. De häf-
tiga sinnosskakningar, han erfarit, hade plötsli-
gen omskepat honom till en mognad yngling,
och då Lauriano fästade sinn blickar på ho-
nom, förvånades hon öfver den svårmodiga be-
slautsamhet, som stod att läsa i hans förr så
milda och klara öga.
— Mario, sade hon till honom, jag tror västan
att du är sjuk. Da har i denna förskräckliga
natt utstått alla slags ansträngningar, kastats
emella -plädje och sorg, hopp och fruktan;
men ru är allt öfverståniet. Mäster Jovelin
svarar för Mercedes och försäkrar att hon
knappt känner några plågor mer. Du harräddat
vår fosterfars lif och bämnats din fars död.
Detta allt har visat att du är en modig och
ädel gosse; meo derför får du icke glömma
bort att tacka Gud, som skänkt dig sitt bistånd
till hvad du gjort. .
— Jag har nog tänkt derpå, Lauriane, men
jag kommer också inåg något annat, som min
ar sade åt mig i morse, då du omfamnade mig
och tillade: ja, ja, derpå är det jag nu tän-
ker. Jag förstår icke riktigt, hur det hänger
ihop härmed, och du måste derför gifva mig