hundra rår och staten kanhända ett ännu bättre förslag än det han nu fått från denna komitå emottaga. Sedan ofvanstående var uppsatt, hafva vi i Norra Hallands Tidning sett åtskilliga anmärkningar framställda med anledning af vår första uppsats angående hr I. Tidningen yttrar bland annat att hr Ifvarsson såsom ledamot i befästningskomitten icke i något fall öfverskridit gällande bestämmelser rörande resekostnadsoch traktamentsersättning, utom möjligen i det att han äfven beräknat resekostnad för betjening, samt att vi detta oaktadt försökt att af denna sak göra en ordentlig cause celebre, rentaf skandalisera hr I. derföre, att han utkräft — sin rätt. Vi anhålla att få upplysa nämnde tidning derom, att vi aldrig någonsin ifrågasatt hr I:s juridiska rätt att skrifva sina räkningar som han gjort, men väl hans moraliska, med hänsyn till hans ställning såsom offentlig man. Framför allt ha vi velat visa huru en officiel sparsamhetsifrare, när det gällt hans egen fördel, gått till yttersta gränsen af sin juridiska rätt, hvilket i förevarande fall synes oss ej vittna om fullkomligt ren patriotism. Hvad tidningen för öfrigt säger angående afsigten med vår uppsats — hon påstår sig ega förmågan att läsa någonting mellan raderna i densamma — lemna vi åt sitt värde; men vi anhålla att inga andra yttranden tilläggas oss än dem vi haft.