LIX. Hvar och en begaf sig hem till sig, sedan man sett fångarne afföras. Herr Robin följde dessa med en talrik eskort, som utgjordes af en mängd i trakter bosatta personer, hvilka af stridslarmet blifvit lockade till Briantes. De anlände visserligen icke dit, förrän allt var förbi; men de fingo: ändock tillfälle att göra gagn; ty, tack vare deras ankomst, kunde de, som deltagit i striden och följaktligen voro uttröttade, genast söka en väl behöflig hvila, i stället för att resa till la Chätre. Halte Johan, som infann sig bland de sista, slöt sig med glädje till eskorten. Han hyste sedan gammalt agg till kapten Macabre och hade förlorat benet under ett slagsmål med tyska. ryttare. Också bar han sitt hufvud högt, när Han kommit inom stadsporten. Han tog på sig en vigtig min och berättade för dem som ville höra på honom, att han med egen hand dödat fjorton af skurkarne. Han pekade på de största och förnämsta fåagarne, sägande om hvar och en särskildt: — Det är jag som har tagit den här. Emellertid rådde naturligtvis på morgonen den största villervalla i Bois-Dors hemvist. Slottets bottenvåning användes till sjukrum åt menniskor och kreatur. Matsalen och köket stodo öppna för hvar och en som önskade värma sig, äta eller dricka; och markisen ville ej sjelf hvila sig, förrän han dragit försorg om att alla andras behofver blefvo tillfredsställda. Lucilio och Lauriane förbundo och skötte de sårade efter bästa förmåga. Det var en tafla rik på omvexlingar. Här ropade man och jemrade sig, medan en kula drogs ut; der skrattade man och drack berättade ett eller annat äfventyr som händt