LIX.
Hvar och en begaf sig hem till sig, sedan
man sett fångarne afföras. Herr Robin följde
dessa med en talrik eskort, som utgjordes af
en mängd i trakter bosatta personer, hvilka af
stridslarmet blifvit lockade till Briantes. De
anlände visserligen icke dit, förrän allt var
förbi; men de fingo: ändock tillfälle att göra
gagn; ty, tack vare deras ankomst, kunde de,
som deltagit i striden och följaktligen voro ut-
tröttade, genast söka en väl behöflig hvila, i
stället för att resa till la Chätre.
Halte Johan, som infann sig bland de sista,
slöt sig med glädje till eskorten. Han hyste
sedan gammalt agg till kapten Macabre och
hade förlorat benet under ett slagsmål med
tyska. ryttare.
Också bar han sitt hufvud högt, när Han
kommit inom stadsporten. Han tog på sig en
vigtig min och berättade för dem som ville höra
på honom, att han med egen hand dödat fjorton
af skurkarne.
Han pekade på de största och förnämsta fåa-
garne, sägande om hvar och en särskildt:
— Det är jag som har tagit den här.
Emellertid rådde naturligtvis på morgonen
den största villervalla i Bois-Dors hemvist.
Slottets bottenvåning användes till sjukrum åt
menniskor och kreatur. Matsalen och köket
stodo öppna för hvar och en som önskade värma
sig, äta eller dricka; och markisen ville ej sjelf
hvila sig, förrän han dragit försorg om att alla
andras behofver blefvo tillfredsställda. Lucilio
och Lauriane förbundo och skötte de sårade
efter bästa förmåga.
Det var en tafla rik på omvexlingar.
Här ropade man och jemrade sig, medan en
kula drogs ut; der skrattade man och drack
berättade ett eller annat äfventyr som händt