Utrikes-Nyheter.
Pen förestående politiska
krisen i Frankrike.
Det är omöjligt att blunda för det faktum,
att den franska regeringens ställning är allt an-
nat än populär. Missbelåtenhet ger sig öfver
allt tillkänna. Den utmanande ton, som den
franska pressen pu antagit, ådrager sig allmän
uppmärksamhet, men frågan är:— Månne verk-
ligea oppositionstidningarna gifva uttryck åt den
allmänna meningen? Edmond About, som påstår
sig vara en anhängare af den kejserliga dyna-
stien, säger oss att han genomrest hela landet,
och att han icke funnit någon tillgifvenhet för
regeringen hos de lägre klasserna, men starkt
missnöje bland medelklassen; hvilket framkal-
lats genom de stegrade skatterna och genom
ministrarnes felgrepp. Regeringen försöker att
skrämma landet till undergifvenhet med det
röda spöket; hon tillvitar oppositionen att ha
för afsigt att uppföra barrikader. De half-
officiela tidningarnes anklagelser visa bäst den
oro, som plågar myndigheterna; men, säger en
oppositionstidning :
tKejsardömets vänner veta bättre än någon
annan, att vi icke-hafva för afsigt att taga vår
tillflykt till våldet och styrkan för att återvinna
hvad våldet och styrkan stulit från folket. De
veta, att vi icke arbeta på att framkalla oord-
ningar i landet, utan på att väcka folket till
medvetande; icke på att bemästra den allmänna
opinionen, utan på att återgifva den dess bety-
delse ; icke för att våldföra lagen, utan för att
inplanta den vördnad för lagen, som så länge
varit åsidosatt; icke för att motsätta oss den
allmänna rösträttens utslag, utan för att göra
dessa utslag ärliga och oberoende. Häruti fin-
nes ingenting, som hotar med oordning och
anarki. Och hvad regeringen hufvudsakligen
beklagar sig öfver, det är, att en allvarlig rö-
relse har börjat för att åter införa ordning på
en varaktig grund.
Tidningarna hafva nyss vunnit en stor seger
i Clermont, der en redaktör, anklagad för att
hafva offentliggjort subskriptionslistor för Bau-
din-monumentet, har blifvit frikänd.
Inrikesministern skall kanske låta anställa en
ny rättegång och utsätta sig för ett ytterligare
nederlag. Skulle hr:Pinard verkligen besluta sig
för att inleda rättegång mot alla de anklagade
tidningarne, då kommer ock andra-december-
dådet att ytterligare offentligen diskuteras, icke
allenast i Clermont, utan äfven i Albi, Angers,
Lille, Lyons, Marseille, Nantes, Narbonne, Nis-
mes och Toulouse. Om man än ihundrade vo-
lymer ville beskrifva den allmänna opinionens
nuvarande ställning i Frankrike, skulle man
dock icke kunna gifva en mera träffande skil-
dring deraf, än den sammanträngda, som Ed-
mond About lemnar i följande rader:
Större delen af befolkningen är ännu till-
gifven monarki och dynasti, synnerligen i de di-
strikter på landet der läsekonsten icke är allmän.
(Betecknande!) Emellertid beklagar bonden sig
öfver den växande skattebördan; han börjar
frukta för att kropouppbördsmännen skola taga
allt hvad han förtjenar för att derför låta guld-
sticka onödiga, granna uniformer och omförgylla
gamla groteska vapensköldar. Dessa enfaldiga
menniskor, som man inbillade att 1848 års 45
centimer ) skulle återbetalas, börja nu att ef-
ter tjugo års förlopp fråga sig sjelfva, huru-
vida åe icke blifvit narrade. Blodskatten (så
kallar man konskriptionen) synes dem förvärrad
genom den nya armå-lagen, trots alla oficiela
försäkringar om motsatsen; och i följd af en
ganska logisk id6-kombination, uppstår hos
dem den förmodan, att Frankrike icke längre
är så mäktigt som förr, då det behöfver ett för-
stärkt försvar. Denna reflexion nedsätter i de-
ras ögon den Försynens genius, på hvilken de
i allt förlitat sig; de börja misstänka, att nå-
gra fel måtte hafva blifvit begångna, trots en
stor ministers vältaliga försäkran. Men allt detta
är bara kärleksgnabb, och massan af den åker-
brukande befolkningen förblir detta oaktadt den
napoleonska dynastien tillgifven ; den lider och tål
ännu, men mognar långsamt. Den arbetandeklas-
sen i sin helhet är icke fiendtligt stämd mot rege-
ringen, men dermed vare heller icke sagdt att den
är henne djupt tillgifven. Tack vare den upp-
fostran, kanske det oberoende, som under de
sednaste tjugo åren gifvits densamma, är denna
del af befolkningen i främsta rummet tillgifven
sig sjelf — det vill säga sina materiela intres-
sen. För att få representanter valde efter sitt
sinne, har man gynnat, smekt och smickrat de
arbetande klasserna, utan att draga synnerlig
vård om deras undervisning. Jag tror emeller-
tid att den stora massan af de arbetande klas-
serna för närvarande af det egna intresset, om
2) Upptagna såsom tvångslån.