Utrikes-Nyheter. Pen förestående politiska krisen i Frankrike. Det är omöjligt att blunda för det faktum, att den franska regeringens ställning är allt annat än populär. Missbelåtenhet ger sig öfver allt tillkänna. Den utmanande ton, som den franska pressen pu antagit, ådrager sig allmän uppmärksamhet, men frågan är:— Månne verkligea oppositionstidningarna gifva uttryck åt den allmänna meningen? Edmond About, som påstår sig vara en anhängare af den kejserliga dynastien, säger oss att han genomrest hela landet, och att han icke funnit någon tillgifvenhet för regeringen hos de lägre klasserna, men starkt missnöje bland medelklassen; hvilket framkallats genom de stegrade skatterna och genom ministrarnes felgrepp. Regeringen försöker att skrämma landet till undergifvenhet med det röda spöket; hon tillvitar oppositionen att ha för afsigt att uppföra barrikader. De halfofficiela tidningarnes anklagelser visa bäst den oro, som plågar myndigheterna; men, säger en oppositionstidning : tKejsardömets vänner veta bättre än någon annan, att vi icke-hafva för afsigt att taga vår tillflykt till våldet och styrkan för att återvinna hvad våldet och styrkan stulit från folket. De veta, att vi icke arbeta på att framkalla oordningar i landet, utan på att väcka folket till medvetande; icke på att bemästra den allmänna opinionen, utan på att återgifva den dess betydelse ; icke för att våldföra lagen, utan för att inplanta den vördnad för lagen, som så länge varit åsidosatt; icke för att motsätta oss den allmänna rösträttens utslag, utan för att göra dessa utslag ärliga och oberoende. Häruti finnes ingenting, som hotar med oordning och anarki. Och hvad regeringen hufvudsakligen beklagar sig öfver, det är, att en allvarlig rörelse har börjat för att åter införa ordning på en varaktig grund. Tidningarna hafva nyss vunnit en stor seger i Clermont, der en redaktör, anklagad för att hafva offentliggjort subskriptionslistor för Baudin-monumentet, har blifvit frikänd. Inrikesministern skall kanske låta anställa en ny rättegång och utsätta sig för ett ytterligare nederlag. Skulle hr:Pinard verkligen besluta sig för att inleda rättegång mot alla de anklagade tidningarne, då kommer ock andra-decemberdådet att ytterligare offentligen diskuteras, icke allenast i Clermont, utan äfven i Albi, Angers, Lille, Lyons, Marseille, Nantes, Narbonne, Nismes och Toulouse. Om man än ihundrade volymer ville beskrifva den allmänna opinionens nuvarande ställning i Frankrike, skulle man dock icke kunna gifva en mera träffande skildring deraf, än den sammanträngda, som Edmond About lemnar i följande rader: Större delen af befolkningen är ännu tillgifven monarki och dynasti, synnerligen i de distrikter på landet der läsekonsten icke är allmän. (Betecknande!) Emellertid beklagar bonden sig öfver den växande skattebördan; han börjar frukta för att kropouppbördsmännen skola taga allt hvad han förtjenar för att derför låta guldsticka onödiga, granna uniformer och omförgylla gamla groteska vapensköldar. Dessa enfaldiga menniskor, som man inbillade att 1848 års 45 centimer ) skulle återbetalas, börja nu att efter tjugo års förlopp fråga sig sjelfva, huruvida åe icke blifvit narrade. Blodskatten (så kallar man konskriptionen) synes dem förvärrad genom den nya armå-lagen, trots alla oficiela försäkringar om motsatsen; och i följd af en ganska logisk id6-kombination, uppstår hos dem den förmodan, att Frankrike icke längre är så mäktigt som förr, då det behöfver ett förstärkt försvar. Denna reflexion nedsätter i deras ögon den Försynens genius, på hvilken de i allt förlitat sig; de börja misstänka, att några fel måtte hafva blifvit begångna, trots en stor ministers vältaliga försäkran. Men allt detta är bara kärleksgnabb, och massan af den åkerbrukande befolkningen förblir detta oaktadt den napoleonska dynastien tillgifven ; den lider och tål ännu, men mognar långsamt. Den arbetandeklassen i sin helhet är icke fiendtligt stämd mot regeringen, men dermed vare heller icke sagdt att den är henne djupt tillgifven. Tack vare den uppfostran, kanske det oberoende, som under de sednaste tjugo åren gifvits densamma, är denna del af befolkningen i främsta rummet tillgifven sig sjelf — det vill säga sina materiela intressen. För att få representanter valde efter sitt sinne, har man gynnat, smekt och smickrat de arbetande klasserna, utan att draga synnerlig vård om deras undervisning. Jag tror emellertid att den stora massan af de arbetande klasserna för närvarande af det egna intresset, om 2) Upptagna såsom tvångslån.