Rätteg.och polisnyheter. Svea hofrätt. Baggbölemålet. Svea hofrätt har nu fastställt häradsrätten utslag i målet mot de i Baggböleverkets tjenst varande timmersorterarne Anders Nilsson och Nils Nilsson, af öfverjägaren Lind angifna för att ha intummat kronan tillhörigt virke. Som bekant, frikände häradsrätten dessa personer, då emot dem ej full bevisning om brottslig afsigt eller brottsligt förfarande kunnat förebringas. RÄDHUSRÄTTEN. Tryckfribetsmålet mot tidningen Fiäderneslandet förekom i går åter till handläggning å rådhusrättens 4:de afdeining. Mureriarbetaren Dalhammars ombud. boktryckaren Hagström, inlemnade denna dag ett skriftligt anförande. deri anhölls det hertigen af Östergötland måtte höras inför rätten, huruvida kammarherren Liljecrona erhållit eller tagit afsked från sin befattning såsom förvaltare af hertigens egendom Sofiero. Riitten arslog emellertid denna anhållan under förklarande, att prins Oscars hörande rörande detta förhållande ej inverkade på saken. Med anledning häraf anhöll hr Hagswöm om ytterligare 8 dagars anstånd för inkommande med slutligt svaromål. Med bifall härtill uppsköt rätten den vidare handläggningen at målet till nästa tisdag. Stölden vid arbetsinrättningen å GCrubbens gärde. Ransakningen med häktade förre byggmiästareeleven C. A. Boman och tapisseribandlerskan Julia Carlsson fortsattes 1 går å rådhusrättens 6:te afdelning. Sedan protokollet för föregående rättegångsdag blifvit justeradt, hölls ett längre förhör med såväl Boman som Carlsson rörande skiljaktigheten i deras uppgifter i poliskammaren och i rådhusrätten. Boman vidhöll sitt påstående, att han haft den stulna summan förvarad hos Carlsson samt att det varit hans penningar hvarmed förtäringen betalts den afton, då stölden begicks. Detta bestreds åter af Carlsson, hvilken förklarade, att hon visserligen i försomras emottagit 50 rdr af Boman, men att denna penningsumma genast åtgått för uppköp af diverse artiklar för Bomans rikning. Tillfrågad, huruvida Boman ej talat sanning, då han å detektiva polisafdelningens vaktkontor uppgifvit, att han för ÖCarsson omtalat att penningarne voro stulne från fadren, svarade den anklagade, att ban ej kunde påminna sig om han sagt detta förr än dagen derpå. Han bestred för öfrigt, på det bestimdaste, att han för Carlsson omtalat att han begått stölden. Historien om de 4 personer, som skulle gått ed på att bjelpa hvarandra med penningar, då någon af dem behöfde sådana, medgaf Boman sig ha diktat ihop för Carlsson. Häradshöfding Törnebladh, hvilken denna dag var närvarande, förklarade å fattigvårdsnämndens vägnar, att ej någon ansvarstalan numera fördes emot Boman, sedan fadren ersatt inrättningen dess förlust. Stadsfiskal Silfversparre yttrade med anledning häraf, att. så påkostande det än var, han måste, sin pligt likmätigt, forsätta sin talan emot Boman, enär denne begått stölden ur fattigvårdsnämndens kassaskåp. På samma gång anhöll åklagaren att få den fråga framställd till den anklagade, huruvida ej denne ångrat sig och velat återlemna pengarne, men derifrån blifvit hindrad af Carlsson. Boman svarade härpå, att han visserligen kände samvets