ser från början af hans offentliga bana och han blef det troget i döden, ty ännu sista dagarna af sitt lif var han verksam i en försonande mission, önskande godtgöra en af andra begången orättvisa, den han bittert beklagade. Blanche kunde, menskligt taget, kallas lyckligt lottad i lifvet. Döden kom äfven till honom såsom han ofta önskat det, hastigt och stilla, utan en qvalfull förberedelse och innan han ännu hemfallit under ålderdomens skröplighet. Till den, som skrifver dessa rader, yttrade den aflidne för ett par dagar sedan, under tal om Carl XII:s-festen och på skämt, att om det funnes telegraf till himmelen skulle han sända ett telegram till kung Carol på hans minnes hedersdag i gamla Sverige. Han gjorde mer, han gjorde allvar deraf och öfverförde sjelf budskapet. Blanche var i går morgon, i egenskap af ledamot i Carl XII:s-komiten, studentsångarne till möte vid Norra bangården och inbjöd dem på frukost å hotell Phoenix. Han helsade dem välkomna i ett af dessa oförlikneliga tal, som han kunde åstadkomma, när ämnet var honom kärt. Han talade om den eviga ungdomen och kom dervid att erinra sig några episoder från sin egen ungdomstid. Han skämtade, prisade sin helsa och sitt goda lynne och kände sig 1 ungdomskretsen ung på nytt. Efter frukosten, !211, gick han Drottninggatan nedåt, dervid han kände sig hastigt illamående och steg in på apoteket Ugglan. Knappt inkommen nedföll han på en soffa, och om 15 minuter voro hans ögon för alltid slutna. Så fick han tillbringa sina sista stunder i lifvet bland den tngdom, han så ofta prisade, och värmd af ungdomsminnen! August Theodor Blanche var född 1811. Efter afslutade studier i Upsala egnade han sig nästan uteslutande åt litterär verksamhet och med en framgång, som få svenska författare vunnit. Vi behöfva ej här betyga hvad han i detta afseende gjort och hvad han varit. Ett vilja vi endast erinra om, det nemligen, att det var Aug. Blanche, som åter började odla vår dramatik, hvilken dessförinnan under lång tid legat som en trädesåker, på hvars renar endast vuxit — maskrosor. De typer, han skapat för vår scen, skola der i alla tider intaga hedersplatser. Såsom novellförfattare står Aug. Blanche hos oss oupphunnen.