ser från början af hans offentliga bana och
han blef det troget i döden, ty ännu sista
dagarna af sitt lif var han verksam i en
försonande mission, önskande godtgöra en
af andra begången orättvisa, den han bit-
tert beklagade.
Blanche kunde, menskligt taget, kallas
lyckligt lottad i lifvet. Döden kom äfven
till honom såsom han ofta önskat det, ha-
stigt och stilla, utan en qvalfull förbere-
delse och innan han ännu hemfallit under
ålderdomens skröplighet.
Till den, som skrifver dessa rader, ytt-
rade den aflidne för ett par dagar sedan,
under tal om Carl XII:s-festen och på skämt,
att om det funnes telegraf till himmelen
skulle han sända ett telegram till kung
Carol på hans minnes hedersdag i gamla
Sverige.
Han gjorde mer, han gjorde allvar deraf
och öfverförde sjelf budskapet.
Blanche var i går morgon, i egenskap af
ledamot i Carl XII:s-komiten, studentsån-
garne till möte vid Norra bangården och
inbjöd dem på frukost å hotell Phoenix.
Han helsade dem välkomna i ett af dessa
oförlikneliga tal, som han kunde åstadkom-
ma, när ämnet var honom kärt. Han talade
om den eviga ungdomen och kom dervid
att erinra sig några episoder från sin egen
ungdomstid. Han skämtade, prisade sin
helsa och sitt goda lynne och kände sig
1 ungdomskretsen ung på nytt. Efter fru-
kosten, !211, gick han Drottninggatan nedåt,
dervid han kände sig hastigt illamående
och steg in på apoteket Ugglan. Knappt
inkommen nedföll han på en soffa, och om
15 minuter voro hans ögon för alltid slutna.
Så fick han tillbringa sina sista stunder
i lifvet bland den tngdom, han så ofta pri-
sade, och värmd af ungdomsminnen!
August Theodor Blanche var född 1811.
Efter afslutade studier i Upsala egnade han
sig nästan uteslutande åt litterär verksam-
het och med en framgång, som få svenska
författare vunnit. Vi behöfva ej här betyga
hvad han i detta afseende gjort och hvad
han varit. Ett vilja vi endast erinra om,
det nemligen, att det var Aug. Blanche, som
åter började odla vår dramatik, hvilken
dessförinnan under lång tid legat som en
trädesåker, på hvars renar endast vuxit —
maskrosor. De typer, han skapat för vår
scen, skola der i alla tider intaga heders-
platser. Såsom novellförfattare står Aug.
Blanche hos oss oupphunnen.