på rörelsen sommartiden å Upsala-banan, att
:allmänheten icke vet huru mycket tur- och re-
turbiljetter till Upsala kosta. Jag bar en gång
roat mig med att under två dagars förlopp frå-
ga hvarje persor, som jag samtalade med, om
han visste huruvida tur- och returbiljetter sål-
des, om de gällde mer än för dagen och hvad
de kostade. Ingen enda kunde svara på flera
än den första frågan. Vid norra stationen in-
hemtades underrättelse; men jag tror att för
mången blir det icke af med någon lusttur till
Upsala, så Jängo det är nödvändigt att skicka
till norra bangården efter nödiga upplysningar.
När man reser på blandadt tåg, märker man
straxt cn annan brist i meddelanden till allmänhe-
ten. Iiltågskup6erna är anslagen underrättelse
om de stationer, der, och om de tider, då pas-
sagerare med iltåg kunna erhålla måltider. Men
någon sådan underrättelse har trafikstyrelsen
icke meddelat åt passagerare med blandadt tåg.
Dock hafva äfven dessa magar — troligen bättre
sådana än många första-klasssnälltågs-gurman-
der. Jag skall icke upprepa en enda af de
förebråelser jag hört hopas öfver trafikstyrel-
sens hufvud af passagerare på södra banan,
hvilkas vrede stegrats i samma mån som deras
hunger, denna vållad deraf att de, efter i Jön-
köping intaget kaffe, gjort en bra frukost i Näs-
sjö, så att de ej förmått äta i Alfvesta, hvilket
de desto mindre kunnat förmoda vara middags-
ställe, som tåget passerar den stationen redan
kl.. 2, 1. Sålunda hafva de blifvit utan mid-
dag tills de ändtligen i Eslöf kl 6 på aftonen
erhållit som surrogat för middagen ett par
smörgåsar. (Ty i Elmhult äter man icke). Som
sagdt många förebråelser slungas mot jernvägs-
styrelsen för underlåtenheten att lemna passa-
gerare på blandade tåg enahanda underrättel-
ser som bestås passagerare på snälltåg, men
ingen måtte hafva tänkt på att bringa sin kla-
gan till trafikstyrelsens öron, hvilketdock är det
enda medlet att framkalla afbjelpande af den
verkligen ganska stora olägenheten.
Det skulle också för många passagerare vara
bäst om trafikstyrelsen lät uppslå i kupgterna
den gällande tidtabellen. Den som icke är van,
vid jernvägsfärder finner dem vanligen tråkir a.
Han behöfver sysselsättning och förströelse, och
han finner en sådan i att station efter st.ation
se på tabellen huru det lider med hans ;dande.
Unna honom denna förströelse, bästa trafik-
styrelse, och ni skall vinna belöning deruti att
den nye passageraren, hvars färd senom er åt-
gärd blifvit mera dräglig, icke 8, mycket skyr
att om igen begagna jernvag i stället för
ångbåt! .
Från denna långa digression återkommer jag
sent omsider till Gnesta för att prisa dess sköna
läge, som är så inbjudande för Stockholmare,
och der man har en förträfflig restauration att
tillgå, tack vara en företagsam ung man hr
Finlöf, hvilken gjort en lycklig karrier såsom
jernvägsrestauratör. Han började vid Floda;
flyttade derifrån till Tumba; så till Gnesta, som
han gjort till en jernvägsrestauration af första
rangen; och har nu äfven Katrineholms restau-
ration, som i hans hand ändtligen kommit upp
till jemnhöjd med Hallsbergs och Falköpings.
Han anses ha samlat en för hans: rörelse
icke alldeles obetydlig förmögenhet, oaktadt
han icke utskänker spirituosa. — Vill man till-
bringa rågra dagar på Gnesta, så kan hr Fin-
löf i ett honom tillhörigt hotell bjuda på en
liten våning, möblerad med hotell-Rydbergsk
lagar, (Forts.)