fetFäderneslandets ansvarige utgifvare, mureriarbetaren Dalhummar, anhöll genom sitt rättegångsbiträde, boktryckaren Hagström, om 3 veckors anstånd för inkommandet med svaromål, hvilket dock ej medgafs, utan förstindigades Dalhammar afgifva sådant nästkommande tisdag. Stölden vid arbetsinrättningen a Grubbens gärde. lIfter remiss från poliskammaren hölls i går å rådhusrittens 6:te afdelning ransakning med för stöld å Norra arbetsinrättningen anklagade och hiktade förre byggmistare-eleven Clas Adolf Boman samt tapisserihandlerskan Julia Carlsson, som anses vara medveten om denna stöld. Såsom ombud för sysslomannen Boman instiilllde sig häradshöfding Wendtland och för fattigvårdsnämnden ombudsmannen för samma nämnd, hiradshöfding Törneblad. Till en början anhöll hr Wendtland, att under målets handläggning få, såvida han ansåge det behöfligt, yttra sig huruvida fattigvårdsnimnden egde föra någon talan i ett mål, der den anklagades fader vore ritte målsegaren. Stadsfiskal Silfversparre, som äfven var närvarande, förklarade dervid att äfven han ville föra talan i detta mål, samt ansåg att fattigvårdsnämnden ägde rätt uppträda som målsegande, enär en del af den stulna summan och kassaskåpet, hvarur densamma blifvit stulen, tillhör nämnden. Före det egentliga förhörets början fingo de anklagade afgifva sina lefnadsbeskrifningar, och upplystes häraf: att Boman är född i Falun den 15 nov. 1845, der föräldrarne då voro bosatte. År 1858 eller 59, då de hitflyttade, medföljde sonen och har härgtides varit anställd som elev hos åtskilliga byggmästare. Under de sista 5 å 6 åren hade han förtjent så mycket genom sitt yrke, att. han kunnat kläda sig sjelf; föda och husrum hade han haft hos föräldrarne, till dess han, emot deras önskan och bifall, omkring 4 veckor före stöldens begående flyttade från dem till Carlsson, hvilkens Bekantskap han gjort i föräldrahemmet. Julia Carlsson är född den 24 maj 1838 i Sura församling af Westerås län. Fadren var bonde och hette Erik Carlsson. Då Carlsson uppnått 10 års ålder afled fadren, hvarefter hon blef uvptagen och vårdad i flera familjer i hemtrakten. Efter konfirmationen blef hon antagen till biträde hos en kramhandlare i Westerås, hos hvilken hon tjenade i 6 år. Derefter kom hon till en tapisserihandlerska, hos hvilken tjensten varade i 7 år. Anländ hit till Stockholm, erhöll hon ett lån af 1,000 rdr, med tillhjelp af hvilken summa hon öppnade tapisserihandel i huset Af 6 Regeringsatan. E På ordförandens härefter till hr Wendtland framställda fråga: om ej sysslomannen Boman vore villig hålla Fattigvårdsnämnden skadeslös för den enningsumma (4,485 rdr), som den blifvit bestuen på, svarade ombudet, att detta skulle bero på Fattigvårdsnämnden sjelf; ville nämnden ej föra någon talan, så vore Boman villig lemna från sig hela summan; i annat fall ej. Härvid inlemnades af hr Silfversparre, å hr Törneblads vägnar, (denne hade aflägsnat sig) ett skriftligt anförande, deri ansvar och ersättning yrkades å de anklagade för de medel som blifvit fattigvärdsniimnden frånstulne. Vid det förhör med Boman, som nu började, vidhöll denne större delen af sina i poliskammaren hafde uppgifter, dock med några smirre afvikelser. Detta förhör varade i två timmar. Carlsson, som under förhöret med Boman fått vistas i förmaket, infördes härefter och hördes. Hennes berättelse stod i vissa delar i skarp strid med Bomans; så hade Boman påstått att han hade 80 rdr qvar af sina ärligt förtjenta pengar, innan stölden begicks; att han druckit några glas punsch innan han begaf sig i väg för att begå stölden; att han återkommit till Carlssons och sitt hem kl. 1 på natten efter stöldens begående och att Carlsson då haft ljus tiändt; att han för henne uppräknat den medförda summan och att de tillsammans gömt den i ett skåp och derefter i en dragkista. Carlsson åter påstod, att Boman ej egde ett öre, utan var det hon som fick lemna pengar till utgifterna; att ingen punsch druckits hemma hos henne på qvällen, att Boman hemkommit först emellan 2 och 3 och att ljuset då varit släckt. För öfrigt uppdukade Carlsson en lång historia om 4 karlar, som lofvat hjelpa hvarandra med pengar och gått ed på, att ej för någon menniska omtala hvar de togo dem; det var dessa 4 karlar som Boman sagt sig ha erhållit summan af. Carlsson förnekade för öfrigt denna dag på det bestimdaste, att hon afvetat eller att Boman för henne omtalat att han begått stölden från fadern; han hade endast sagt att det var karlarne som han trodde ha kunnat begå den. Efter slutadt förhör för dagen yrkade åklagaren att Carlsson måtte förklaras skyldig genast träda i häkte; hvilket yrkande dock ritten, efter hållen öfverläiggning, förklarade sig ej kunna för nirvarande bifalla. Den vidare ransakningen förekommer åter nistkommande tisdag, då Carlsson skall infinna sig vid hemtnvings påföljd.