fälle utropa: Åh, Herre Gud! Åh, Herre Jesus!
Detta skar nu fadren i hjertat, så ofta han hörde
det, men all hans förmaning och föreställning, att
detta var ett missbruk af de heliga namnen, slog
icke an. Ack pappa blef alltid svaret, Ni tager
det alltför noga. Lita derpå, jag tänkeringenting
dervid, och när man ingenting ondt tinker dermed,
är det visst ingen synd.
Ofta nog hade fadren sagt sin mening; nu lät
han det vara ett par dagar. En afton då Karin
var bortgången, sade han till drängarne: I mor-
gon bittida, när I äten vällingen, så ropen oupp-
hörligt, den ena efter den andra: Jungfru Karin!
Jungfru Karin! och om min dotter då frågar hvad
ni viljen, så svaren blott: Åh, rakt ingenting!
vi säga bara så, vi tinka icke derpå. Pigorna i
köket fingo samma tillsägelse. På morgonen står
Karin i spiskammaren och ställer i ordning för
en; då hör bon ropas i dringstugan: Jungfru
hon nere och frå-
da
Karin! Jungfru Karin! Flu
gar hvad som står på? — Ingenting alls, ingenting
alls, vi säga blott så. Förtretad slår hon dörren
ill och går i köket, och äfven der bon intet
annat än tomma ord och hemliga löjen till svar.
Och så går det vidare; än deruppe. än der nere
skallar det i hennes öron: Jungfru Karin! Hon
stampar med foten, och ber att en gång få veta
hvad man menar härmed, men förgifvss. : Då tager
hennes tålamod slut; eldröd i ansigtet kommer hon
i n till fadren. Han låtsar om ingenting, och
: Hur tär det med dig. barn? Du ser så ond
Må jag icke vara ond, säger hon, och be-
rättar med hetsiga ord, att allt tjenstefolket för-
hånar henne. Ack, säger han, det är ju ej så
illa ment; de hafva ja intet ondt i sinnet dervid.
Då börjar dottern snyfta och gråta; Nej, pappa,
Er kan då ingen meuvniska begripa. Sermni då icke
att det är slut med all respekt hos tjenstfolket,
om hvar och en utan förstånd och mening, blott
till gäckeri skriker mitt namn genom huset och ni
håller ändå till godo dermed. — Men Karin föll
hennes far henne i talet; jag kan icke begripa
dig. Skall jag gräla på folket, för att de ropa:
Jurgefru Karin! och du menar ändå att den store
Guden icke skulle se med missnöje derpå, när du
beständigt för hans namn i munnen och dockicke
har någon tanke på honom?
Detta bevis slog an; Karin grät vil ännu, men
kunde indtligen nu begripa sin faders mening.
Hon föll honom om halsen och lofvade att bittre
taga vara på sin tunga. Detta kom att kosta henne
mingen strid. Men hvad ingen menniska förmår,
nemligen att tämja tungan, det oroliga onda, det
lyckades henne iändtligen genom Guds kraft.
Farlig upptöäekt. En hemsk vetenskap-
lig upptäckt omtalas från Turin, der professor
Casturani, den berömde okularisten, har uppfun-
nit ett sitt att, genom inpumpning af luft i ögonen,
inom några om man
kunder döda djur, och så
tan utan all smirta. FExperimonter
a företagits vid kungl. veterinärskolan och de
hafva till fullo bekräftat användbarheten af pro-
fessorns upptäckt. Inom några få minuter dödades
på det uppgitna sättet fyra kaniner, tre hundar
och en get. Det anmirkningsvärdaste vid denna
nya snabbdödningsmetod är det faktum, att den
icke iemnar det ringaste yttre spår efter sig; den
kan lika väl användas på menniskor som på djur.
Man må emellertid hoppas, att den icke är alltför
beqväm att i praktiken tillämpa.
Publicistiekt mord, Då Alexander von
Humboldt dog hände det pariser-tidningen Siccle
den malören, att tidningen kom att uppvakta sina
läsare med en rörande nekrolog öfver en tjugofem
år förut afliden Wilhelm von Humboldt. Detta
kom sig deraf, att något förnamn icke var utsatt i
telegrammet om A. v. THumboldts död. En dylik
förvexling förekommer i ett af de sednaste num-
merna af Neue freie Presse. Tidningen om-
tatar målaren Hildebrandts död, och som den icke
vet att det fanns två berömda tyska målare med
detta namn — Theodor i Diisseldorf och Edvard
i Berlin: historie- och landskapsmålaren — utan
endast kiinner till Theodor i Diässeldorf, dödar
tidningen denne och egnar honom en ganska vuc-
ker minnesruna.
Tunnband. Sir Richard Mayne (chefen
för vestra Londons polisstyrka) har för konstap-
larne utfärdat instruktion att ta i beslag alla tunn-
hand, som af barn framrullas på gator och offent-
liga platser. Några tusen gosse- och flicke-tunn-
band ha iföljd deraf redan annammats och för-
varas nu vid de åtskilliga polisstationerna.
Tallrik afkomma. Det finns i Maine,
berättar en tidning i Newyork, en 81 år gammal
fru, som har 12 barn, 92 barnbarn, 199 barnbarns-
barn och 8 barnbarnsbarnbarn.