var en ung man med svag kroppsbyggnad,
hvilken fallit omkull och blifvit söndertrampad
under de i hejdlös fart flyendes fötter; den
andre var en gubbe, hvilken ensam försökt
göra fienden motstånd och blifvit af Sancho
ibjälslagen med en bösskolf.
Man nedfällde skyndsamt vindbryggan, men
man kunde icke draga upp den iger, emodan
landtmän med sina familjer och hjordar oupp-
hörligen anlände och begärde skydd. Fienden
bonagnade sig af oredan och upphauan de fly-
ende.
Då börjades en strid under portavallvet;
men de stridbara männen, markisens tjenare,
hvilka omgåfvos af skrikande barn och skrämda
kreatur, kunde der icke länge hålla stånd.
När de kommit in på yttre gården öfvergåf-
vos de helt och hållet af bondfolket, och som
de ej voro flera än tio, omringades de af ban-
diterna samt trvungos, oaktads de stredo hjel-
temodigt, att dra sig tillbaka till den inre
porten.
En af de tappraste kämparne, Charaszan,
blef dödad; tvänne andra sårades. Alla skulle
ha omkommit, ty den förfärlige Sancho sköt,
högg och slog med förtvifians raseri; men Pi-
len och hans kamrater voro fega. De tyckte
mera om att plundra än att riskera att bli
sårade eller afdagatagna.
Då de modiga tjenarnes antal blifvit för-
minskadt till sju, sökte de sig en tillflykt på
den inre gården. Emellertid hade en del af
boskapen i förskräckelsen kastat sig uti floden.
Denna häftiga strid, som varade koappt tio
miocuter, hade Lauriane och Mercedes, till en
början darrande och sedan orörliga af häpnad,
åsett från ett fönster i slottet.
När de märkte att fienderna vunnit öfver-
taget, fingo de dock åter mod — faran väpnar
alitid de svaga — och de sprugo till kanonerna,