Vi lemna honor nu ur sigte och återvända
till Briantes, för att redogöra för de instäng-
das belägenhet.
L.
När Mario och Aristanåre anländt till Bri-
antes, hade banditerna icke varit der längre
än på sin höjd en fjerdedels timma.
Lauriane ämnade sätta sig till bords, då rop
och bösskott läto höra sig från den närbe
lägna byn. :
Detta oväsen, som slottets invånare i bör-
jan ansågo förorsakadt af en utaf bönderna i
byn anställd jagt efter något villebråd, hvilket
råkat komma inom deras område, antog emel-
lertid snart en mera oroande karakter.
Hvar och en beväpnade sig med hvad som
var rärmast till hands och skyndade till tor-
net ofvanför stora porten. Der öfverraskados
de af att finna byamännen med hustrur och
barn komma springande från alla håll; en del
hade redan hannit fram till vindbryggan.
Men de kraftigaste och djerfvaste karlarne
i byn voro icke med; ty markisen hade skic-
kat dessa till Brilbault, för att deltaga i det
tillämnade anfallet. Af mankön hade endast
gubbar och ännu ej fullväxta ynglingar klifvit
qvarlemnade i byn.
synen af banditerna, om hvilkas afskräc-
kande utseende vi förut talat, hade på bond-
folket gjort den med förklädnaden afsedda ver-
kan. En panisk förskräckelse hade bemäkti-
gat sig alla; de kunde vid framkomsten till
slottet knappast tala. Endast med svårighet
lyckades de göra begripligt för markisens tje-
nare, som ville gå fienden till mötes, att detta
skulle vara den största galenskap.
Den ena af de döda, som Mario påträffat,