Lifvet i Paris. (Från Dagens Nyheters korrespondent). Paris den 11 november. Theatre Francais gaf i förra veckan Balzacs Mercadet 1e faiseur. Denna pjes har sin egen historia, märklig nog för att försvara sin plats i ett causerie från det moderna Babylon. Se här historien, om ni behagar: Balzac skref sin Mercadet för tjugo år sedan, då hans rykte stod på sin middagshöjd. En dag samankallade han teaterns förnämsta artister och styresmän samt föreläste för dem sin nya pjes; bifallet blef enhälligt. Författaren utbad sig nu af sina åhörare några råd om hur han skulle sluta femte akten; ingen tilltrodde sig emellertid att kunna reda ut den trassliga härfvan. Godt! sade Balzac, jag skall nog reda ut den sjelf. Några månader förflöto; 48 års revolution utbröt; kort derefter dog Balzac. Direktören för Gymnase-teatern fick sedan äfven manuskriptet och gjorde deraf en pjes itre akter, som mottogs med allmänt bifall. Nu har emellertid Theatre Francais återfordrat sin egendom, och pjesen mottogs nu äfven af publiken med det lifligaste bifall. Se här intrigen: Mercadet är affärsman; hans bolagsman rymmer till Indien och medtager hela kassan. Mercadet säger emellertid till sina kreditorer att kompanjonen rest för firmans räkning för att inleda en stor affär, hvarpå millioner kunna förtjenas, och för att dölja sin ruin lefver han på stor fot. Han3 tid är emellertid upptagen med att uppgöra spekulationer för att rädda sitt namn, och hans sista hopp hvilar nu på att hans dotter skall göra ett rikt parti. Grefve de Beri, den utvalde mågen, är ansedd för att vara egare af en stor förmögenhet. Men grefven har i verkligheten förslösat hela sitt arf och vill, äfven han, genom ett rikt gifte rädda sig från sina kreditorer. Bländad af den rikedom, som möter honom öfverallt i Mercadets hus, friar han till dottern. Styckets glanspunkt är Mercadets besök hos en pantlånare, der han får reda på sin tillämnade mågs affärsställning och der äfven mågen får veta svärfadrens verkliga ställning. Giftermålsunderhandlingarna afbrytas. Mercadet, hårdt ansatt af sina kreditorer, föreslår grefven, såsom en sista utväg till räddning, att spela den afvikne kompanjonens rol!: man skulle låta den förrymde återkomma, rik, och utfärda inbjudning till bildande af ett nytt bolag. Innan detta bedrägeri hinner utföras, återkommer den verklige kompanjonen, som