sam natt tillbragtes, under häftigt bombardemen
i hyttorna af böcker, kammar, borstar m. m., hvilk:
i yrande fart slängdes omkring. Ändtligen daga
det det åter, mnn domen ljöd att fortfarande ligg:
bi. Fnurriga och missnöjda, icke med domaren
vår chef, ty till honom hyste enhvar obegränsad
förtroende, men med väderleksförhållandena, åter
vände enhvar till sin hytt. De flesta, med undan
tag af sjömännen förstås, voro bekajade med er
afart af sjösjuka, som erhöll det betecknande nam
net potatissjuka och yttrade sig uti retligt lynne
och lust att gräla; men om ej något föremål fann:
att vända sin vrede emot, slutades alltsammans
med sömn. Till lycka för freden i salongen in
träffade det sista, och nästan hela dagen bortsofs.
På aftonen spred sig ett angenämt rykte, att stor
men bedarrade, äfvensom att vi lyckligen passera
Beeren Island och att vattnets djup började till.
taga. Allt detta återgaf lif åt de domnade kraf.
terna, och i sjelfva verket väcktes vi ock på mor-
gonen den 18 af maskinens angenäma slag och en
vida behagligare rullning än förut. Dessa omstän-
digheter kallade alla man på däck, der en ljuflig
syn var att skåda. Med omkring 11 knops fart
dansade Sofia fram, lik stormens mö öfver böl.
jornas toppar, med stäfven mot söder. Girigt sökte
Agirs döttrar att hålla sitt tag, men de fingo en.
dast skummet af propellern. Man började nu göra
små utflygter hit och dit på däcket; öfverallt, men
synnerligast i fören, mötte en syn, som väckte en
viss häpnad. Hela fördäcket var betäckt af ett
ofantligt lager af tjock is, som betydligt tyngde
ned fören. Vi ha således ifven hotats af faran
att blifra nedisade och måhänds utan förskoning
dränkta som kattungar. Det blef nu ett godt verk
att bortskaffa denna is, och de flesta grepo sig ar-
betet an med desto större ifver, som det visade sig
vara ett radikalt bot mot potatissjukan. Med frä-
sande fröjd bar det nu af mot norska kusten,
som ock följande dag på f. m. kom i sigte. Vi
blefvo dock något ogästvänligt emottagna, ty vin-
den vände nästan tvärt; blåsande lika häftigt som
förut, men med krabber sjö gjorde den ailt för
att hindra vår framfart. Våldsamt kastades far-
tyget upp och ned, så att propellern nistan lika
mycket surrade omkring i luften som i vattnet.
Det låg någonting ytterligt retsamt i dessa ishaft-
vets sista krampartade ryckningar; dock ångan och
Sofias sjöduglighet segrade slutligen, och belysta
af flammande polarljus, som i zenith bildade en
med regelbundenhet och vexlande färgprakt strå-
lande Corona borealis, ett fenomen, fom af oss
för första gången iakttogs under denna resa, in-
seglade vi i norska skärgården och kastade följande
morgon ankar i Tromsö hamn.